För de allra flesta läsarna är det här repetition, men jag kan ändå inte låta bli med tanke på senaste dagarnas skriverier!
Nu har amorteringskravet införts och redan hör man oroade röster. Först ut var Finansinspektionens Erik Thedeen som sa att det verkar bita mer än väntat och man vill vänta med ytterligare åtgärder. Mäklarna flaggar för att utbudet är rekordstort och folk har mindre pengar på fickan i budgivningarna, och en prisnedgång är att vänta.
Men hallå, kan folk inte räkna. Kan inte Herr Thedeen räkna? Så jäkla beklagligt. Jag har varit emot amorteringskravet från början. Men jag är också emot den ökade utlåningen. Det finns lösningar på detta. Amorteringskravet är inte en sådan lösning.
Men för de som inte förstår konsekvenserna av amorteringskravet så ska jag förklara så övertydligt jag bara kan.
Så här var det innan:
Ett hushåll med två löner à 30,000kr. De har ut 42,000kr. De kan tänka sig att lägga 8,000kr i månaden på boende. 34,000 eller 17,000 per person används till löpande utgifter, konsumtion. 8,000 i månaden till en ränta på 2% (de väljer rörligt + lite bundet) skulle göra att de klarar 4,8mkr i lån (IDAG)
De går till banken som räknar med kalkylräntan Stibor+500 punkter. Dvs de ska klara 4,5%. Bankens kvar att leva på medger att de kan lägga 13,000 på boenderäntor. Inget krav på amortering. Detta gör att de får låna 3,5mkr.
Eftersom de har 700,000kr I EK, från en tidigare försäljning kan de lägga 4,2mkr på bostaden. Det ger en 83% belåningsgrad som banken är okej med. Ingen amortering.
Nästa månad betalar de 2% ränta på sitt 3,5mkr lån. Det är 5,833kr. De har kvar 36,200kr varje månad. Ca 18,000kr per person. Det är 86% av disp inkomst som de kan konsumera upp, om de vill. De kan spara, investera och amortera också! Det är valfritt.
Så här blir det nu:
De kommer in på banken och de får fortfarande låna 3,5mkr. Men nu kräver banken att de ska amortera 2% om året. Det är 5,833kr i månaden bara på amortering. Ska de även betala räntan på 2% så blir det 11,666kr i månaden. Det är mer än de 8000kr i månaden som de vill lägga på boende. Det ger dem två val.
Om de säger ja till detta så innebär det att de går ut i bostadsmarknaden med samma påse pengar som tidigare. Gör alla det lär inte priserna röra sig så mycket. MEN, detta alternativ innebär att banken suger upp 5,833kr som de inte gjorde tidigare. Detta suger pengar från konsumtion, och påverkar vår ekonomi och jobb negativt.
Alternativet är att de säger, Nej, vi vill lägga max 8000kr på boende. Precis som innan. De kommer fram till att ett lån på 2,4mkr ger dem 4000kr i amortering, och 4000kr ränta i månaden. Totalt 8000kr. Istället för att låna 3,5mkr, vill de låna 2,4mkr.
De går alltså ut i marknaden med 2,4+0,7=3,1mkr. Jämför det med 4,2mkr innan. Det är 26% mindre. Alla har mindre. Det är inte bara dem. Priserna går ner.
Dessutom stiger deras boende kostnad från 5,833kr till 8,000kr…. med viss negativ påverkan!
Konklusion
Om jag har rätt att priserna ytterst styrs av lån+ek så kommer priserna gå ner närmaste åren. Kanske med 15-20%. Detta kan slå mot consumer confidence, vilket slår mot konsumtion vilket slår mot tillväxt och jobb, vilket föder problem i sig, där det allvarligaste är att någon med jobb och lån blir av med jobbet. Ja ni fattar själva.
En annan effekt är nu lägger dem 8000kr i månaden på boende. Innan la dem 5800kr. Det blir mindre över till konsumtion, vilket slår mot tillväxt och jobb… Ja ni fattar.
Om räntorna stiger så stiger kostnaden snabbare för dem med lån på 3,5 än 2,4mkr. Men låt säga att räntan går till 4%. Då kostar lånet på 3,5mkr 11,667kr i månaden. För dem med 2,4mkr kostar det 8000kr plus 4000 i amortering, dvs 12000. Det lägre lånet skyddar inte mot den squezze vi vill värja oss emot. En ränte uppgång skapar stora problem. För båda exemplen. Det slår också mot vår ekonomi.
Amorteringskravet gör insteget i marknaden ännu högre för förstagångsköparna. Vi talar om bostadsbrist, men det är bland de som inte har fast jobb eller ek. Detta gör situationen värre för dem. Detta slår mot nybyggnation. Nybyggnation är också viktigt på många sätt för ekonomin och tillväxt. Do the Math.
Drar räntorna får vi problem ändå, och det vi ville undvika, en fastighetskrasch är fortfarande lika sannolik
Vi tvingar folk att amortera, när de istället kunde konsumerat. Det slår mot ekonomin med bieffekter som vi inte har grepp om.
Så här borde vi gjort istället.:
Strunta i 85% regeln. Det enda den medför är att stänga ute förstagångsköpare. Skippa amorteringskravet. Reglera lånelöftena.
Börja med en sund kvar att leva på kalkyl. Visst, folk kan säkert leva på vatten och bröd, men då slår det mot ekonomin och då blir folk av med jobbet… Och då räcker inte vatten och bröd för att betala boendet.
Säg att ett hushåll behöver 34,000 i månaden. Då har de 8000kr över. Spika fast kalkylräntan på 6%. Det motsvarar en styrränta på 3-4%. Vilket kräver en uthållig inflation på ca 3%+. Den risken är liten. det ger dem ett lån på 1,6mkr. Om de har 0,7mkr i ek, så ger det 2,3mkr att handla för.
Visst priserna går ner, men egentligen bara till en nivå som gällde för nåt år sen. Därför borde man gjort detta för längesen. Stora skillnaden med idag ovan är att priserna går ner, fast låntagarna egentligen har bättre ekonomi nu än ex ovan.
Den faktiska räntan de betalar blir 2666kr i månaden, jämfört med 8000kr idag, och 5800kr innan. Att hushållen har bra cashflow är bra om priserna går ner.
De kan välja fritt om de vill amortera eller konsumera, och de klarar en ränteuppgång utan att hamna i trångmål.
De har rätt lån sett till sin inkomst, så borde det alltid ha varit! Basta!
Om man har rätt lån så behöver man inte amortera om man inte vill.
Svensk ekonomi och hushåll är skyddad mot ränteuppgång
Priserna avspeglar lönerna, precis som det ska göra
Eftersom ingen hamnar i trångmål, så behöver ingen tvångssälja och då blir det ingen krasch. Håller sig priserna behöver inte bankerna oroa sig för säkerheterna även om loan to value ligger på 100%.
Det är värre med loan to value på 85% om priserna går ner 20%.
Det enda positiva med amorteringskravet är att de tvingar många till att ta mindre lån. Men bieffekterna är många, och den värsta är att vi saknar skydd i händelse av en ränteuppgång!
jag har alltid sagt att det är värre att ha för mycket lån som man amorterar på, än att ha rätt mängd lån som man inte amorterar på!!!
men bankerna vill såklart inte höra talas om det här förslaget!!!
många verkar tycka att amorteringskravet är bra, och kunde man lägga på ett skuldkvotstak på 600% av disp inkomst så hade det varit ännu bättre! Det är idiotiskt och jag tvivlar på att ni överhuvudtaget har räknat på det. Ta hushållet ovan. De hade fått låna drygt 3mkr. På detta betalar man en statisk amortering på 5000kr i månaden. Om räntorna drar till 5% så betalar dem 12,500kr i månaden. Totalt 17,500. Det är 42% av deras disp inkomst. När el, mobil, bil och andra fasta kostnader är tagna då har de 10lax per person att konsumera på annat. Okej, de kanske kan leva på vatten och bröd. Det oroar inte mig i första hand. Det som oroar mig är vad som händer med vår ekonomi när tillräckligt många drar ner på sin konsumtion tillräckligt mycket. Då stiger arbetslösheten, och när du mister jobbet hjälper inte vatten och bröd! Det är då det börjat bli ruggigt på riktigt, och då kommer ingen att kunna gömma sig!
Samma idioter vill oftast att Ingves höjer räntan kraftigt! Det skyndar såklart bara på denna situation! Den situation vi från början vill undvika!!!
Räkna räkna räkna!!!
jag har sagt det en miljon gånger…. Ryck inga tusenlappar från hushållen. Låt dem behålla sina pengar och låt dem avgöra själva hur de ska spenderas eller sparas. Det är lånen som måste bli mindre, begränsa lånen!!!
Börjar bankerna knorra, för detta hotar deras lönsamhet, hota dem med straffskatter. Vi måste ändå baila dem när det går åt helvete!
Så länge som lönerna och inflationen inte skenar och kronan är hyfsat stabil, håll räntorna låga! Expansiv penningpolitik mår vi alla bra av, och det kan vi utan vidare ha fram till den dagen Mcdonalds klagar över att det inte går att hitta folk trots höjda löner, när kronan står i 10kr mot dollarn, när lönerna för vanligt folk ökar med 4%+, när kärninflationen varit över 2% i 3 månader, när arbetslösheten kryper under 4% osv osv…..
Så för att vara extra jävla övertydlig, detta är mitt råd till Fi och regeringen:
1, Slopa kravet om 85%. 100% är inga problem. Det fyller ändå ingen funktion om marknaden kraschar. Det leder till bieffekter att det stänger ut förstagångsköpare som mycket väl kan ha fast jobb och stabil och hög inkomst, och var högst lämpliga som bolånekunder. Kan du inte betala dina räntor så hjälper inte 50% loan to value. Kan du betala dina räntor så är 110% loan/value inget problem. Det är bättre att en familj med X inkomst har 2mkr i lån och 100% loan/value, än en familj med samma inkomst och som har 4mkr i lån och 70% loan/value
2. Behåll ränteavdraget. Först och främst för att om du lånar UT pengar så får du idag betala skatt på ränteinkomsten. Därför är det symetriskt riktigt med motsatsen. Dvs avdrag på räntekostnaden om du lånar pengar. Men också för att inte rycka tusenlappar från hushållen som behöver dem bäst, vilket i detta fallet är låginkomsttagare med tajtare marginaler. Där utgör ränteavdraget en viktig del. Ok, det är större avdrag i absoluta termer för de rika, men där är inte ränteavdraget lika viktigt.
3. Slopa Amorteringskravet. Det slår tokigt som vi har beskrivit ovan. Särskilt om räntorna börjar stiga. Det slår dessutom extra hårt mot de som kan skydda sig minst.
4. Inför Trafikljussystemet där alla låntagare får ett kuvert en gång om året med sin belåningsstatus. Då kan vi också se vilken bank som har flest röda ljus eller vilken bank vars röda ljus ökar snabbast… och nagelfara deras rutiner. Då kan vi också få ett slut på debatten mellan de som tycker att belåningen är okej, och de som inte tycker den är ok. Då får vi svart på vitt.
5. Viktigast av allt, reglera Lånelöftesprinciperna som gäller för bostadsutlåning. Samma ska gälla för alla. Detta hindrar folk från att ta för stora lån, men samtidigt tar det inte en enda spänn från hushållen plånböcker. Bankerna ska inte konkurrera om vem som lånar ut mest, utan den som erbjuder lägst ränta på lånet.
6. Strunta i skuldkvotstak. Den är bättre än amorteringskravet, men sämre än Nr 5 ovan. Den regleras automatiskt om man gör Nr5 på rätt sätt. Det slår dessutom olika mellan låg- och höginkomsttagare.
7. Ta bort reavinstbeskattningen så länge som pengarna går in i ett nytt boende. Flexibilitet på bostadsmarknaden är en nyckel om räntorna förändras eller låntagarnas inkomster förändras. Dvs vi vill att låntagare enkelt ska kunna anpassa sin situation. Reavinstbeskattningen gör det krångligare. DOCK, om man gör vinst som hamnar i fickan och inte återinvesteras i boende och/eller amorterar ner lånet, dvs en ren berikning. Då ska man betala skatt.
Ex. säg att någon köpte ett hus för massa år sedan för 10mkr, och lånade 8mkr. Idag är huset värt 15mkr. Familjen som bor här har båda bra jobb. Men nu börjar räntorna stiga och en av dem blir arbetslös. Vill de sälja så utlöses skatt på ca 1mkr. De vill egentligen sälja huset för 15mkr, och köpa nåt annat för 10mkr, och därmed sänka lånet från 8mkr till 3mkr. Men de kanske drar sig för att göra det då de måste betala 1mkr i skatt. Skattelagstiftningen kan vara hämnande för flexibiliteten. Det är synd. Däremot säljer dem, och inte amorterar, utan köper ett nytt hus med 8mkr i lån. Då får man betala skatt.