Kortsikt's Blog

jag har precis sett filmen The big short

http://m.imdb.com/title/tt1596363/

Så sjukt bra! Om ni inte sett den, GÖR det!!!!!

den får mig att undra hur mycket sub prime vi har i Sverige? Nej skämt åsido, likheterna mellan sverige och usa under 00-talet är få, men

Är det inte helt sjukt att ingen kan svara på frågan hur många hushåll som defaultar om räntan stiger till 5%. Eller hur många hushåll som inte klarar sina boendekostnader om en i hushållet blir av med jobbet och får gå på A-kassa ett tag! Scary!!!!

Förlåt att jag tjatar men jag kan liksom inte förstå varför bankerna på egen hand ska få bestämma vilkoren för lånelöften. Eftersom de är vinstmaximerande företag så har de liksom inga incitament att göra det på ett bra sätt!

Kärnproblemet är ganska enkelt, även om väldigt få känner till det. Det handlar om bankernas kalkylränta. Den är rörlig. Vissa använder 5 års räntan + marginal. Andra använder någon annan fast liknande variant. Problemet är att den ena delen av ekvationen är rörlig. Så när räntorna faller, så får en låntagare allt annat lika låna mer.

Men det är här man gjort missen.

Tror ni att det är lika stor sannolikhet att räntan kan gå från 2% till 4% som från 4% till 6%? Båda är ju en uppgång på 2%?????

eller

Tror ni att det är lika stor sannolikheten att räntan kan gå från 2% till 4% som 3% till 6%, dvs en uppgång på 100%????

Matematiskt kan man ju tänka att så är det. Bankernas sätt att sätta sin kalkylränta bygger på detta.

Men det är det inte!!!!! Ni måste förstå att bolåneräntan är en funktion av statsräntorna och Stibor, som är en funktion av styrräntan, och som i sin tur är en funktion av inflation, lönebildning, tillväxt och riksbankens penningpolitiska mål.

Riksbanken kan röra sig rätt snabbt mellan 0 och 2% av fullt logiska skäl, dvs att du får förändringar i ovan parameterar som tvingar dem att höja. Men det finns fullt logiska förklaringar till varför det är mycket mindre sannolikt att de höjer från 2% till 4%.

Det innebär att räntorna från dagens nivåer i praktiken kan gå ganska snabbt 200 punkter. Medan om Bolåneräntorna hade legat på 5%, så är det mycket mindre sannolikt att de drar 200 punkter.

Därför är det fel att sätta en lägre kalkylränta i takt med att räntorna faller. En semilösning hade varit att när Stibor är under 2%, så är påslaget 600 punkter. När Stibor är 2-4% så är påslaget 400 punkter, när stibor är 4%+ så är påslaget 200 punkter. Då hade man tagit höjd för den här dynamiken.

En annan aspekt är att kalkylräntan ska skydda låntagaren, och indirekt svensk ekonomi och oss alla andra. Därför borde man sätta en kalkylränta som med historien som guide nästan är omöjlig att nå upp till.

Men så har våra banker inte tänkt. Därför svarar låntagare också vid undersökningar att  de är osäkra på om de klarar sin ekonomi om räntorna dubblas. Då har man lånat för mycket pengar, och det är exakt vad som drivit priserna senaste åren. För mycket och stora lån för många hushåll.

Bankerna kan försöka bortförklara det här hur mycket de vill. Jag vet vad sanningen är. De har tajta marginaler. Det enda sättet för dem att öka intjäning är att antingen låna ut mer och/eller sänka sina kostnader, OPEX. Då är det lättare att sätta ett mer generöst låenlöfte så att nästa gång kunden kommer in till banken så får han låna mer. Trots att hans inkomst inte har ökat!!!! Bankerna vill tjänar mer pengar…. så är det bara!!! går det åt helvete så bailar staten dem för de är systemviktiga. Moral Hazard i sin renaste form. Tyvärr!!!!

För de allra flesta läsarna är det här repetition, men jag kan ändå inte låta bli med tanke på senaste dagarnas skriverier!

Nu har amorteringskravet införts och redan hör man oroade röster. Först ut var Finansinspektionens Erik Thedeen som sa att det verkar bita mer än väntat och man vill vänta med ytterligare åtgärder. Mäklarna flaggar för att utbudet är rekordstort och folk har mindre pengar på fickan i budgivningarna, och en prisnedgång är att vänta.

Men hallå, kan folk inte räkna. Kan inte Herr Thedeen räkna? Så jäkla beklagligt. Jag har varit emot amorteringskravet från början. Men jag är också emot den ökade utlåningen. Det finns lösningar på detta. Amorteringskravet är inte en sådan lösning.

Men för de som inte förstår konsekvenserna av amorteringskravet så ska jag förklara så övertydligt jag bara kan.

Så här var det innan:

Ett hushåll med två löner à 30,000kr. De har ut 42,000kr. De kan tänka sig att lägga 8,000kr i månaden på boende. 34,000 eller 17,000 per person används till löpande utgifter, konsumtion. 8,000 i månaden till en ränta på 2% (de väljer rörligt + lite bundet) skulle göra att de klarar 4,8mkr i lån (IDAG)

De går till banken som räknar med kalkylräntan Stibor+500 punkter. Dvs de ska klara 4,5%. Bankens kvar att leva på medger att de kan lägga 13,000 på boenderäntor. Inget krav på amortering. Detta gör att de får låna 3,5mkr.

Eftersom de har 700,000kr I EK, från en tidigare försäljning kan de lägga 4,2mkr på bostaden. Det ger en 83% belåningsgrad som banken är okej med. Ingen amortering.

Nästa månad betalar de 2% ränta på sitt 3,5mkr lån. Det är 5,833kr. De har kvar 36,200kr varje månad. Ca 18,000kr per person. Det är 86% av disp inkomst som de kan konsumera upp, om de vill. De kan spara, investera och amortera också! Det är valfritt.

Så här blir det nu:

De kommer in på banken och de får fortfarande låna 3,5mkr. Men nu kräver banken att de ska amortera 2% om året. Det är 5,833kr i månaden bara på amortering. Ska de även betala räntan på 2% så blir det 11,666kr i månaden. Det är mer än de 8000kr i månaden som de vill lägga på boende. Det ger dem två val.

Om de säger ja till detta så innebär det att de går ut i bostadsmarknaden med samma påse pengar som tidigare. Gör alla det lär inte priserna röra sig så mycket. MEN, detta alternativ innebär att banken suger upp 5,833kr som de inte gjorde tidigare. Detta suger pengar från konsumtion, och påverkar vår ekonomi och jobb negativt.

Alternativet är att de säger, Nej, vi vill lägga max 8000kr på boende. Precis som innan. De kommer fram till att ett lån på 2,4mkr ger dem 4000kr i amortering, och 4000kr ränta i månaden. Totalt 8000kr. Istället för att låna 3,5mkr, vill de låna 2,4mkr.

De går alltså ut i marknaden med 2,4+0,7=3,1mkr. Jämför det med 4,2mkr innan. Det är 26% mindre. Alla har mindre. Det är inte bara dem. Priserna går ner.

Dessutom stiger deras boende kostnad från 5,833kr till 8,000kr…. med viss negativ påverkan!

Konklusion

Om jag har rätt att priserna ytterst styrs av lån+ek så kommer priserna gå ner närmaste åren. Kanske med 15-20%. Detta kan slå mot consumer confidence, vilket slår mot konsumtion vilket slår mot tillväxt och jobb, vilket föder problem i sig, där det allvarligaste är att någon med jobb och lån blir av med jobbet. Ja ni fattar själva.

En annan effekt är nu lägger dem 8000kr i månaden på boende. Innan la dem 5800kr. Det blir mindre över till konsumtion, vilket slår mot tillväxt och jobb… Ja ni fattar.

Om räntorna stiger så stiger kostnaden snabbare för dem med lån på 3,5 än 2,4mkr. Men låt säga att räntan går till 4%. Då kostar lånet på 3,5mkr 11,667kr i månaden. För dem med 2,4mkr kostar det 8000kr plus 4000 i amortering, dvs 12000. Det lägre lånet skyddar inte mot den squezze vi vill värja oss emot. En ränte uppgång skapar stora problem. För båda exemplen. Det slår också mot vår ekonomi.

Amorteringskravet gör insteget i marknaden ännu högre för förstagångsköparna. Vi talar om bostadsbrist, men det är bland de som inte har fast jobb eller ek. Detta gör situationen värre för dem. Detta slår mot nybyggnation. Nybyggnation är också viktigt på många sätt för ekonomin och tillväxt. Do the Math.

Drar räntorna får vi problem ändå, och det vi ville undvika, en fastighetskrasch är fortfarande lika sannolik

Vi tvingar folk att amortera, när de istället kunde konsumerat. Det slår mot ekonomin med bieffekter som vi inte har grepp om.

Så här borde vi gjort istället.:

Strunta i 85% regeln. Det enda den medför är att stänga ute förstagångsköpare. Skippa amorteringskravet. Reglera lånelöftena.

Börja med en sund kvar att leva på kalkyl. Visst, folk kan säkert leva på vatten och bröd, men då slår det mot ekonomin och då blir folk av med jobbet… Och då räcker inte vatten och bröd för att betala boendet.

Säg att ett hushåll behöver 34,000 i månaden. Då har de 8000kr över. Spika fast kalkylräntan på 6%. Det motsvarar en styrränta på 3-4%. Vilket kräver en uthållig inflation på ca 3%+. Den risken är liten. det ger dem ett lån på 1,6mkr. Om de har 0,7mkr i ek, så ger det 2,3mkr att handla för.

Visst priserna går ner, men egentligen bara till en nivå som gällde för nåt år sen. Därför borde man gjort detta för längesen. Stora skillnaden med idag ovan är att priserna går ner, fast låntagarna egentligen har bättre ekonomi nu än ex ovan.

Den faktiska räntan de betalar blir 2666kr i månaden, jämfört med 8000kr idag, och 5800kr innan. Att hushållen har bra cashflow är bra om priserna går ner.

De kan välja fritt om de vill amortera eller konsumera, och de klarar en ränteuppgång utan att hamna i trångmål.

De har rätt lån sett till sin inkomst, så borde det alltid ha varit! Basta!

Om man har rätt lån så behöver man inte amortera om man inte vill.

Svensk ekonomi och hushåll är skyddad mot ränteuppgång

Priserna avspeglar lönerna, precis som det ska göra

Eftersom ingen hamnar i trångmål, så behöver ingen tvångssälja och då blir det ingen krasch. Håller sig priserna behöver inte bankerna oroa sig för säkerheterna även om loan to value ligger på 100%.

Det är värre med loan to value på 85% om priserna går ner 20%.

Det enda positiva med amorteringskravet är att de tvingar många till att ta mindre lån. Men bieffekterna är många, och den värsta är att vi saknar skydd i händelse av en ränteuppgång!

jag har alltid sagt att det är värre att ha för mycket lån som man amorterar på, än att ha rätt mängd lån som man inte amorterar på!!!

men bankerna vill såklart inte höra talas om det här förslaget!!!

många verkar tycka att amorteringskravet är bra, och kunde man lägga på ett skuldkvotstak på 600% av disp inkomst så hade det varit ännu bättre! Det är idiotiskt och jag tvivlar på att ni överhuvudtaget har räknat på det. Ta hushållet ovan. De hade fått låna drygt 3mkr. På detta betalar man en statisk amortering på 5000kr i månaden. Om räntorna drar till 5% så betalar dem 12,500kr i månaden. Totalt 17,500. Det är 42% av deras disp inkomst. När el, mobil, bil och andra fasta kostnader är tagna då har de 10lax per person att konsumera på annat. Okej, de kanske kan leva på vatten och bröd.  Det oroar inte mig i första hand. Det som oroar mig är vad som händer med vår ekonomi när tillräckligt många drar ner på sin konsumtion tillräckligt mycket. Då stiger arbetslösheten, och när du mister jobbet hjälper inte vatten och bröd! Det är då det börjat bli ruggigt på riktigt, och då kommer ingen att kunna gömma sig!

Samma idioter vill oftast att Ingves höjer räntan kraftigt! Det skyndar såklart bara på denna situation! Den situation vi från början vill undvika!!!

Räkna räkna räkna!!!

jag har sagt det en miljon gånger…. Ryck inga tusenlappar från hushållen. Låt dem behålla sina pengar och låt dem avgöra själva hur de ska spenderas eller sparas. Det är lånen som måste bli mindre, begränsa lånen!!!

Börjar bankerna knorra, för detta hotar deras lönsamhet, hota dem med straffskatter. Vi måste ändå baila dem när det går åt helvete!

Så länge som lönerna och inflationen inte skenar och kronan är hyfsat stabil, håll räntorna låga! Expansiv penningpolitik mår vi alla bra av, och det kan vi utan vidare ha fram till den dagen Mcdonalds klagar över att det inte går att hitta folk trots höjda löner, när kronan står i 10kr mot dollarn, när lönerna för vanligt folk ökar med 4%+, när kärninflationen varit över 2% i 3 månader, när arbetslösheten kryper under 4% osv osv…..

Så för att vara extra jävla övertydlig, detta är mitt råd till Fi och regeringen:

1, Slopa kravet om 85%. 100% är inga problem. Det fyller ändå ingen funktion om marknaden kraschar. Det leder till bieffekter att det stänger ut förstagångsköpare som mycket väl kan ha fast jobb och stabil och hög inkomst, och var högst lämpliga som bolånekunder. Kan du inte betala dina räntor så hjälper inte 50% loan to value. Kan du betala dina räntor så är 110% loan/value inget problem. Det är bättre att en familj med X inkomst har 2mkr i lån och 100% loan/value, än en familj med samma inkomst och som har 4mkr i lån och 70% loan/value

2. Behåll ränteavdraget. Först och främst för att om du lånar UT pengar så får du idag betala skatt på ränteinkomsten. Därför är det symetriskt riktigt med motsatsen. Dvs avdrag på räntekostnaden om du lånar pengar. Men också för att inte rycka tusenlappar från hushållen som behöver dem bäst, vilket i detta fallet är låginkomsttagare med tajtare marginaler. Där utgör ränteavdraget en viktig del. Ok, det är större avdrag i absoluta termer för de rika, men där är inte ränteavdraget lika viktigt.

3. Slopa Amorteringskravet. Det slår tokigt som vi har beskrivit ovan. Särskilt om räntorna börjar stiga. Det slår dessutom extra hårt mot de som kan skydda sig minst.

4. Inför Trafikljussystemet där alla låntagare får ett kuvert en gång om året med sin belåningsstatus. Då kan vi också se vilken bank som har flest röda ljus eller vilken bank vars röda ljus ökar snabbast… och nagelfara deras rutiner. Då kan vi också få ett slut på debatten mellan de som tycker att belåningen är okej, och de som inte tycker den är ok. Då får vi svart på vitt.

5. Viktigast av allt, reglera Lånelöftesprinciperna som gäller för bostadsutlåning. Samma ska gälla för alla. Detta hindrar folk från att ta för stora lån, men samtidigt tar det inte en enda spänn från hushållen plånböcker. Bankerna ska inte konkurrera om vem som lånar ut mest, utan den som erbjuder lägst ränta på lånet.

6. Strunta i skuldkvotstak. Den är bättre än amorteringskravet, men sämre än Nr 5 ovan. Den regleras automatiskt om man gör Nr5 på rätt sätt. Det slår dessutom olika mellan låg- och höginkomsttagare.

7. Ta bort reavinstbeskattningen så länge som pengarna går in i ett nytt boende. Flexibilitet på bostadsmarknaden är en nyckel om räntorna förändras eller låntagarnas inkomster förändras. Dvs vi vill att låntagare enkelt ska kunna anpassa sin situation. Reavinstbeskattningen gör det krångligare. DOCK, om man gör vinst som hamnar i fickan och inte återinvesteras i boende och/eller amorterar ner lånet, dvs en ren berikning. Då ska man betala skatt.

Ex. säg att någon köpte ett hus för massa år sedan för 10mkr, och lånade 8mkr. Idag är huset värt 15mkr. Familjen som bor här har båda bra jobb. Men nu börjar räntorna stiga och en av dem blir arbetslös. Vill de sälja så utlöses skatt på ca 1mkr. De vill egentligen sälja huset för 15mkr, och köpa nåt annat för 10mkr, och därmed sänka lånet från 8mkr till 3mkr. Men de kanske drar sig för att göra det då de måste betala 1mkr i skatt. Skattelagstiftningen kan vara hämnande för flexibiliteten. Det är synd. Däremot säljer dem, och inte amorterar, utan köper ett nytt hus med 8mkr i lån. Då får man betala skatt.

Okej, jag vill börja med att nämna att lokal PMI data som Philly, Empire, Chicago, Prel PMI osv var rätt så dassig inför dagens siffra. Det har troligtvis hållit nere förväntningarna.

ISM Mfg kom in på 51,3 mot väntat 50,3 och fg 50,8… det är inte så illa faktiskt.
New order komponenten kom in på 55,7 mot fg 55,8… det är fan starkt
US Mfg PMI, den andra siffran, kom in på 50,7 mot väntat 50,5 och fg 50,8.. också rätt ok.

På det hela taget är detta hyfsat bra, och borde stärka FEDs syn att dollar och oljeeffekten kan föra med sig något positivt inför andra halvan, och därmed ge dem råg i ryggen att höja redan i sommar! Vi får se vad Beige Book säger ikväll…. den 15e juni är nästa FED möte!

Givet att det inte seglar upp en svart svan i form av Kina, Turkiet förhandlingar, Brexit, val i Italien eller nåt annat….

Från Tyskland kom Mfg PMI in på 52,4 mot väntat 52,1 och fg 51,8.. BRA
Från Eurozonen landade samma siffra på 51,5 mot väntat 51,5 och fg 51,7… ok

Från Kina kom den officiella Mfg PMI siffran in på 50,1 mot väntat 50,1 och fg 50,1.. ok
Non-Mfg PMI kom in på 53,1 mot fg 53,5… sådär
Caixin PMI kom in på 49,2 mot väntat 49,2 och fg 49,4.. rätt klent.

Datan från Kina är ljummen, och valutan går åt fel håll.

Från USA hade vi tidiare i veckan Core PCE som landade på 1,6% YoY mot väntat 1,6 och fg 1,6.. gäsp!

Även CaseShilelr huspriser kom in på 5,4% YoY mot väntat 5,2 och fg 5,4.. helt ok

Consumer Boards Consumer Confidence kom in på 92,6 mot väntat 96,1 och fg 94,2… dassigt. Den här toppade ur i början av 2015 och har varit flat sedan dess. Trots nya jobb och stigande huspriser lyfter den inte. Handlar det om utebliven löneökning, flat börs…. eller oro för omvärlden? Momentum bland de amerikanarna syn på världen har avtagit… dock från en hög nivå!

ECB har möte imorrn…. inga stora förväntningar. Att FED är hökig betyder ju implicit att ECB är duvig om man inte följer med i politiken… vilket de alltså inte gör!

På fredag kommer en radda tjänsteindex… samt jobbsiffror från USA.

Hittintills tycker jag nog ändå att datan på marginalen är positiv för aktier, och borde ha potential att ge en liten knuff till. Men det är rätt low conviction!

Njut av sommaren…

Yellen fortsätter att vara tydlig. Jag tänker höja i sommar givet att den amerikanska ekonomin tuffar på. Gör den det? Ja i veckan har vi en massa data, så då får vi se. FED sammanträder både i juni och juli. Junimötet är innan Britterna röstar om EU, så frågan är om FED inväntar valet och höjer i juli istället? Egentligen spelar det inte så stor roll….

Rent tekniskt kan man även tänka sig att marknaden toppar ur under första halva av juni. Men häng inte upp dig på det tekniska. Datan och FED är det som styr!

Jag noterar att den Kinesiska valutan fortsätter att försvagas så det kan nog bli lite Kina skakigt även denna höst om det fortsätter så här. Jag noterar även att både dollarn och räntorna till stor del har prisat in en höjning, så det blir nog snarare sell the facts på den fronten. Dvs när FED höjer så försvagas dollarn och räntorna kan falla tillbaks något. Guldet har också försvagats mot bakgrund av detta. Oljan är otroligt stark trots FED och dollar. Det är Supply/Demend fundamenta som driver detta. Men även där tror jag kanske att oljan sjunger på sista versen. Jag har tidigare målat upp 54usd ish som absolut sista anhalt i den här uppgången. Det var dit vi orkade i höstas. Sen kan det nog bli rekyl på en tia.

Buy the rumour, sell the facts. Ja så sa man inför FEDs höjning i december förra året. Dvs valutamarknaden är smart. Dollarns styrka INFÖR höjningen följde ett klassiskt mönster. Att sedan dollarn försvagades efter höjningen följde också ett klassiskt mönster. Men var står vi nu ur ett historiskt perspektiv. tittar man vad som hände vid de senaste tillfällena så blir man inte mycket klokare. Följer vi mänstret efter 2004 och 1999 så väntar en stark dollar. Blir det 1977 och 1986 väntar en svag. Blir som 1994 kommer den vara flat. Jag tror historien är ett taskig guide. Jag tror dollarn kan stärkas när FED är hökig (givet att det går bättre för USA än övriga världen, vilket jag tror det gör ett bra tag till),  för att sen komma tillbaks lite när det börjar hacka i Kina osv. Min gissning är därför att dollarn kommer vara generellt stark, för att sen komma tillbaks när alla är toklånga och konsensus är bedövande överrens.

Oljan har kommit tillbaks, men vinsterna för den amerikanska oljesektorn är nedtryckta. Det har visat sig att vinsterna korrelerar med oljan med 2månaders fördröjning på ett ungefär. Så om oljan var svag i Q1, så blir Q2 dålig vinstmässigt. Eftersom oljan varit ok under Q2, så lär vinsterna under Q3 bli bra. Aktiekurserna är smartare än att de väntar på vinsterna. As Always. Men det är ju ganska anmärkningsvärt att vinsterna i US Energy har potential att dubblas i höst!

hur mår Kina egentligen. Vi vet att Investeringsdelen av BNP utgör en stor del. En ohållbart hög nivå. Tittar man mer i detalj på investering, eller FAI Fixaed asset Invesments, så ser man att privata sektorn sedan länge skalar ner. Det som gör att investeringarna i absoluta termer fortfarande är stora är pga statens satsningar inom Social Housing. Hurivida det är ekonomiskt försvarbara investeringar eller inte vet jag ej. Men magkänslan är att många säkert har tveksamma ROIC. Men jag vet säkert är att tillväxten i landet inte hade legat högre än 4-5%, om de här Social Housing investeringarna inte hade drivits genom. Det ska man ha i bakhuvudet.

Njut av solen!

FED väntas höja i sommar, räntorna stiger, dollarn stärks och alla är pigga och glada… även börserna!

Men glöm inte datan!

Från tyskland kom Prel Mfg PMI in på 52,4 mot väntat 52,0 och fg 51,8. BRA! IFO kom in på 107,7 mot väntat 106,8 och fg 106,6. BRA!

Från Europa kom prel Mfg PMI in på 51,5 mot väntat 51,9 och fg 51,7… sådär

Från USA kom motsvarande in på 50,5 mot väntat 51,0 och fg 50,8… sådär faktiskt
Samma fast Service sektorn kom in på 51,2 mot väntat 53,0 och 52,8… även den rätt dassig.

Visserligen var New Home Sales och Durable Goods order bra… men de är knappast leading.

Point being, nästa vecka är sjuuukt viktig. Då kommer PMI från Kina och resten av världen. Det kommer ISM och NFP data från USA samt lite andra spridda skurar av viktig data.

My take är att den här datan kan hjälpa eller stjälpa börsuppgången. Antingen är den dålig jmf väntat, och då vänder det ner och frågan är då om senaste botten på OMX 1300 kommer hålla? Jag tror att det kommer gå lägre än så. Gaptäppning och återtest av botten mm är inte omöjligt. ELLER, kommer den in på ett sätt som gör marknaden glad, och då kan den ge den här uppgången en spark att fortsätta 5% till.

Det är svårt att säga vad det blir. Än så länge har åtminstone inte lokala amerikanska PMI index varit så kul… vi får se.

Vill ni ha nån nivå? så länge som DAX inte stänger under 9800 så finns det anledning att hoppas på högre nivåer. Stänger den under…. ajajaj. Noterar också att DAX har ett litet gap 10,077 som skulle kunna täppas i det korta. Dvs marknaden kanske kan finta oss i nästa vecka. Jag tänker att det är ner först, och alla blir livrädda och säljer. Då tvärvänder det upp och alla inser att det var en falsk signal, varpå det fortsätter upp i några dagar och alla vaggas i lugnan ro att det ska fortsätta… men då ska man sälja. Jaja, det var dagens kaffesump kan man säga 🙂

Jag noterar även att i takt med att marknaden glömt bort Kina oron så har deras valuta försvagatas lite varje dag. Ok, det är troligtvis mot bakgrund av en starkare dollar… som är en följd av FED. MEN, jag kommer ihåg Aug-15 och Jan-16… och mönstret var likadant. Jag säger inte att det ska hända igen. Bara att valutan kryper åt fel håll. Inte rätt håll!

Kom ihåg var ni läste det först!

Med fingret på säljknappen!

GaStan

Det finns många indikatorer som sägs leda löneinflationen. Det här är en av dem. Vid en snabb titt så pekar den på att lönerna kommer ta fart ordentligt under knuten. Skulle den blåa kurvan dra sig upp mot den röda så är jag övertygad att Core PCE ganska snabbt rör sig upp mot 2%+…. och då kommer det inte längre handla om FED kommer höja eller ej…. utan då kommer de nästintill garanterat att börja höja ganska aggressivt.

MEN, det finns alltid ett MEN. Hade jag tagit fram det här chartet, och många andra liknande för 1,5 år sedan…. så hade det visat ungefär SAMMA sak. Dvs att lönerna ska ta fart runt hörnet. MEN DE HAR INTE GJORT DET!!!!

Sen bara för att de inte gjort det, betyder inte att de inte kommer att göra det. Jag bara säger att jag är ödmjuk inför att att ropa på vargen (läs amerikanska inflationstendenser) så länge som lönerna inte drar….. det misstaget har jag gjort tidigare!

Läste nedan artikel som bygger på en Sifo undersökning:

http://www.svd.se/trots-hoga-lan–svenskarna-rads-inte-rantehojningar

För det första vill jag bara slå fast några basics. En gång i tiden trodde jag att:

1, inför ett beslut att låna till att köpa en bostad, så sitter folk ner vid köksbordet och räknar på vad de har att röra sig med, och målar upp worse case scenarior, och därmed bildar sig en uppfattning som bygger på försiktiga grunder över hur mycket pengar de borde låna. Därefter pratar de med banken om hur mycket de får låna. Därefter tittar de på marknaden efter vilken bostad de har råd med.

2, att bankerna trots att de är vinstmaximerande kommersiella företag, med aktieägare som ropar efter utdelning, ändå vidtar vissa marginaler när de lånar ur då de gärna vill klara av att hantera tuffare tider.

Jag tror att det i stor utsträckning fortfarande är så här. Men inte till 100%. Det är detta som är problemet. Det räcker att det är 90%, så kan det vara tillräckligt mycket för att skapa en kris, krasch och lågkonjunktur i framtiden.

Historien visar att fastighetskrascher är smärtsamma och långdragna. Den visar också att problemen eller obalanserna inte behöver gälla allt och alla, utan det räckte med en liten del.

Det skrämmer inte mig att hälften av de tillfrågade tror på bolåneräntor på 2,5% inom 3 år. Hade de svarat något annat så hade jag varit förvånad. Varför? Jo för att när vi människor gör prognoser så utgår vi från nuet. Det är normalt. I praktiken skiter Framtiden i nuet.

Problemet är inte vad folk tror om räntan. Problemet är om de tagit lån så att de inte klarar en högre ränta, oavsett när vi får en högre ränta. Om ett år eller tio år spelar ingen roll då bolånet har du så länge som du äger din bostad.

54% svarar att de klarar 5% ränta eller högre.

Men det betyder att 46% svarar att de INTE klarar 5% ränta eller högre. Är det för att de inte klarar det, eller är det för att de måste slopa Thailandsresan till jul, och det känns otänkbart? Det är ruggigt att  vi inte vet exakt. Ingen vet exakt.

Men att 46% ändå svarar att de typ inte klarar av 5% ränta rimmar rätt illa med att banker och hushåll vidtar vissa säkerhetsmarginaler när de tar lån….. och det gör mig faktiskt ganska förvånad, eller vad tycker ni?

Jag har inget emot att hushållen har lån. Jag har ingen emot att de äger sina bostäder. Tvärtom! Det är positivt på många sätt! Men hushållen ska ta mig fan inte ha för mycket lån, och då menar jag inte aggregerat (för det är helt ointressant) utan varenda enskild låntagare ska ha rätt mängd lån. Först då har vi rätt skuldsättning, har rätt priser på fastighetsmarknaden och kan sova gott om natten. Det är tveksamt om det går nu!

Det är Deutsches chefsekonom som lyfter fram att vi kommer få se ett 1994 på bondmarknaden igen.

http://nordic.businessinsider.com/market-risks-repeating-1994-bond-sell-off-2016-5/?utm_source=apsis-anp-3&utm_medium=email&utm_content=unspecified&utm_campaign=unspecified

Det är möjligt,

men jag delar inte hans syn att marknaden felaktigt inte tar hänsyn till Feds prognoser. Faktum är att Fed har haft fel i många år, både vad gäller tillväxt oc, inflation och räntor. Det är tvärtom marknaden som har haft rätt i sin mer pessimistiska syn.

skulle inflationen dyka upp som gubben i lådan så kommer naturligtvis Fed har mer rätt än marknaden, och därmed kommer marknaden tvingas anpassa sig långt mycket mer. Då är det fullt möjligt att vi kan få en situation som påminner om 1994.

Det går inte att avfärda att detta kommer att hända. Men det går inte att avfärda att det inte kommer hända heller. Det enda vi vet är att ingen vet….

jag har sagt det innan och säger det igen. Så länge som lönerna inte börjar dra så lär inte räntorna stiga mer än väldigt måttligt.

Marknaden! Vad ska man säga. Innan var den orolig över att FED var orolig för den amerikanska ekonomin, och ville inte glädjas över det faktum att låga räntor är bra för de flesta tillgångsslag. NU, kan den INTE glädjas över att FED inte är särskilt oroliga över den Amerikanska ekonomin, utan oroar sig istället för vad högre räntor kan ställa till med. Suck!

Nåväl, till slut är det viktigaste ändå att vinstrevideringarna kommer igång. I år väntas en vinst för S&P500 bolagen på 118usd (PE17). För 2017 ligger den på 130usd (PE15,7). Prognosen för 2016 kan man med nöd och näppe kalla för en prognos. Jag vågar tro på den. För 2017 är det inget annat än en best guess. Men ingen annan vet heller. Det intressanta är därför revisions. Dvs om vi om ett halvår står i 122 resp 138, då har vi sannolikt också haft en ok börs. Om den står i 114 resp 122, då har vi sannolikt haft dålig börs. Någon kanske undrar, men spelar det ingen roll att det är PE17 nu? Jo, om vi hade haft PE14 nu, och en positiv revidering från 118 till 122 så hade börsutvecklingen varit svinbra. Nu blir den måttlig. På samma sätt blir mycket sämre börs från PE17 om revideringen går från 118 till 114 än om utgångsläget varit PE14. Ni fattar!!!

Makro är viktigt för den stora bilden. Varför? Jo för att vinsterna aggregerat korrelerar med Top line Försäljning aggregerat. Den i sin tur är starkt korrelerad med Nominell BNP Tillväxt. PMIs i sin tur leder BNP tillväxt ganska hyfsat.

Så grovt kan man säga, om PMI går från 55 till 45 över en period, så leder det oftast till nedrevideringar av BNP tillväxt. Den i sin tur leder till nedrevideringar av Försäljningstillväxt, vilket i sin tur leder till vinstrevideringar. Vilket i sin tur påverkar aktiekursen, givet var värderingen ligger. Enkelt va!!!!

Senaste året har PMIs gått halvdassigt, och vinsterna har planat ur. Anledningen till att PMI gått dassigt beror till stor del på fallande olja och stark dollar. Sedan en tid har de vänt. Det ger potential för upprevideringar av vinsterna längre fram…… time will tell!

Såg att de flesta i finanssektorn vill sparka Ingves. De tycker dessutom att Ingves borde se till bostadsutlåningen. Det gör mig ledsen, för det säger lite om branschens okunskaper. Jag är inte förvånad, men jag hade nog väntat mig mer.

http://www.di.se/artiklar/2016/5/20/handlare-och-analytiker-stefan-ingves-borde-avga/

Det är skrämmande att de inte förstår att bostadsutlåningen måste regleras av Finansinspektionen, för de har verktygen och är bäst lämpade. Det är skrämmande att de inte förstår att Ingves stimulerande politik har bidragit till den starka tillväxten, utan ser den starka tillväxten som anledning att strama åt penningpolitiken. Trots att jobbskapandet har större potential, och att vi inte har några problem med vare sig för hög inflation eller för svag krona. Sorgligt!!!

Det är den sittande regeringens yttersta ansvar och uppgift att ge Fi verktygen att reglera bostadsutlåningen så att vi INTE skapar obalanser som kan tvinga fram en fastighetskrasch, finanskris och lågkonjunktur. Ingves har extremt mycket sämre verktyg att lösa obalanser med utlåning än vad Finansinspektionen har….. ändå verkar folk ändå tycka att han borde göra det!

Jag är ganska förvånad över reaktionerna, eller ska jag säga, avsaknaden av reaktioner när Ingves för nån vecka sedan svarade på frågan vad han tycker om den massiva kritik som pågår mot honom och RB. Han svarade att det är viktigt med en diskussion och en debatt kring mål och metod. Men han sa också att bakom kritiken finns en hel del OKUNSKAP.

Läs själva: http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article3973444.ece

Det som jag tycker är slående är två saker:

1, De som kritiserar, och som tydligen saknar Kunskap…. varför har de inte på ett ödmjukt sätt gått ut i debatten och sagt att man försöker förstå exakt var och vad de eventuella kunskapsluckorna finns. Sen kan man ha en mer detaljerad diskussion kring dem, innan man går vidare.

2, Ur Ingves perspektiv. Riksbanken är inte bara i räntebranschen, de är även i förtroende branschen. En bra penningpolitik handlar också om signalvärde. Förmågan att kunna ge signaler som får genomslag handlar i grunden om att ha förtroende från marknadsaktörerna som påverkas av RB beslut. Det är märkligt att Ingves inte verkar tycka det är ett problem att det saknas kunskap bland dem som påverkas och är en del av deras politik. Ligger det inte i Riksbankens intresse, och ansvar, att marknadsaktörerna har de kunskaperna som krävs för att förstå dagens penningpolitik?

Är inte detta kommunicerande kärl? Men ingen tycks bry sig utan bägge parter står med ryggen mot varandra och tuggar sina respektive mantra. Jag tycker från det perspektivet att bägge sidor verkar rätt ointelligent. Tyvärr.

Läste nedan Krönika, rätt kul när alla hackar på fonder med höga avgifter, att någon vågar stå ut och försvara dem. Well Done! Jag är också motståndare till Index fonder i ett långsiktigt sparande, och gillar också tanken bakom aktiv förvaltning.

http://www.realtid.se/kronika/billiga-fonder-kan-ocksa-ga-daligt

MEN, there is Always a MEN,

För det första är avgiften viktig. Om du står i valet mellan två indexfonder, så kommer den som är billigast gå bäst. Om du står i valet mellan två skickliga, och likvärdiga, aktiva förvaltare så kommer den med högst avgift att ha SÄMST förutsättningar att slå index. Avgiften spelar roll.

Hon drar också upp exemplet med en hantverkare. Intressant. Dvs vi skulle aldrig anlita en dålig hantverkare trots lågt pris, utan man ser till resultatet i första hand. Även där menar jag att i valet mellan två skickliga hantverkare så väljer man den billigaste. Avgifter spelar roll.

Hon menar också att precis som bland hantverkare så finns det dem som är bra och dem som är dåliga. Inspirerande tanke. Dvs en Hantverkare som gjort hundra jobb jättebra där samtliga kunder är jättenöjda gör med extremt hög sannolikhet det 101:a jobbet också bra. Detsamma kan sägas om bagare, tandläkare och en massa yrken. MEN bland aktiva fondförvaltare behöver det inte vara så. Den som har haft rätt de senaste 10 åren behöver inte göra bra ifrån sig de kommande 10 åren. Det finns till och med en del data som pekar på detta. Vad handlar detta om?

Låt oss bena ut det. Indexförvaltning är dåligt för att du kommer äga mer av bolag bara för att de har ett högre Mcap. Det är idiotiskt då det finns ingen koppling mellan framtida avkastning och storlek. Dessutom kommer du allt annat lika äga mer av övervärderade bolag än undervärderade. Är Aktivförvaltning att föredra? Jag tycker det. Problemet med aktiv förvaltning är att den som grupp kommer gå som index ungefär. Det är ett matematiskt faktum. Vissa aktiva förvaltare gillar aktien X, som de köper. Andra förvaltare gillar inte aktien X som de undviker. Vid året slut har vissa haft rätt, andra fel. Summan av rätt och fel blir index. (grovt räknat, för det finns ju annat kapital än bara aktiefonder där ute). Så hälften av alla Aktiva förvaltare, teoretiskt sett, kommer gå sämre än index, och andra hälften kommer gå bättre. Så vid ett slumpmässigt val mellan två aktiva förvaltare och en indexfond är resultatet detsamma. Lägger man till den högre avgiften för den aktiva fonden, så faller valet på indexfonden.

Men det är det slumpmässiga valet. Krönikören menar att man kan lista ut vilken aktiv förvaltare som faktiskt har förutsättningar att slå index. Det är här forskarna tvistar. Vissa hävdar att det är helt omöjligt över tid. Vissa hävdar att det går. Jag tror nog att det går fast där risken att ha fel är väldigt stor.

Problemet bland de aktiva som slår index är att man kan dela in dem i olika kategorier:

1, De som haft tur, fast det är svårt att fastställa vilka de är då de oftast ändå har en bra förklaring till varför de presterat bra.

2, De som har en utmejslad strategi, som betalat sig under lång tid, men som faktiskt inte behöver ge överavkastning över tid. Ta en skicklig Value investerare. Får vi en period där Value som stil går extremt dåligt så är det troligt att han trots sin skicklighet inte kan slå index.

3, De som är skickliga och anpassar sin strategi efter tidens tand och därför lyckas överprestera över tid.

Kategori 1 kommer troligtvis att gå som index bara han får hålla på tillräckligt länge. Kategori 2 och 3 kan skapa överavkastning.

Nu börjar det bli intressant ellerhur? Men då dyker ett nytt problem upp. Du är inte ensam om att identifiera skickliga förvaltare. De får in en jäkla massa pengar, och de fortsätter att trilla in så länge som det går bra. Problemet är att trots deras ”skicklighet” så blir de så stora att de inte klara av att överprestera.

Så är det inte riktigt som med hantverkaren. En hantverkare som är jävligt duktig på att måla vet att han ska tacka nej till ett snickerijobb. För det bli inte bra. En skicklig Value investerare vet inte när det ska komma en marknad som gör att Value som stil  inte kommer gå bra.

En hantverkare vet när han får för många jobb. Dvs han vet att för att hålla kvaliten så kan han renovera en lägenhet i månaden, 12 om året. Men en skicklig förvaltare har svårt att säga om han kommer sluta överprestera när fonden är på 10, 20 eller 30 miljarder. Så den jämförelsen haltar lite.

Sen blandar hon in att aktiva fonder kan gå upp i kassa och skapa överavkastning. Nu blir det verkligen äpplen och päron.

Säg att index faller med 20%. Indexfonden går från 100 till 80. Sen ligger en aktiv fond med 20% kassa. Men där aktiedelen sjunker med 23%, dvs 80X (100%-23%=77%)=61,60 + 20 kassa=81,60. Tjohooo, fonden slog index!!! Men förvaltaren gjorde egentligen ett dåligt jobb med aktiedelen då den underpresterade marknaden, men tack vare kassan så klarade han att slå index.

Ska man jämföra fonder som kan allokera ner aktiedelen så bör man blanda in risk. Dvs säg att standardavikelsen under det här året låg på 15%.

Säg att den aktiva fondens risknivå på aktiedelen var i nivå med index, dvs 0,8 * 15% =12% Kassa delen på 20% har 0% vol. Då blir den aktiva fondens total vol 12%.

Så är -18,4% avkastning bra jämfört med -20% om vollen ligger på 12% relativt 15%?

Det är enkelt att räkna fram…. om man justerar ner indexfondens avkastning på -20% till samma risktagande som den aktiva fonden så får man följande. 12% vol / 15% vol = 0,8. (dvs 20% lägre risktagande). -20% avkastning X 0,8 = -16%.

-16% avkastning ska jämföras med -18,4%. Riskjusterat gick den aktiva fonden 2,4% sämre. Den aktiva fonden gjorde ett dåligt jobb. Sorry!

Jag bara säger att allokeringen kräver EN utvärdering. Hur väl den aktiva förvaltaren lyckas övervikta (och därmed undervikta) rätt aktier över tid är en annan.

Men det är bra att hon ändå slår ett slag för att avgiftshysterin som är oproportionerlig i debatten. Låga avgifter blir man inte rik på. Men inte höga avgifter heller! Indexförvaltning är korkat. Men dålig aktivförvaltning ännu mer korkat. Låt oss börja där!

Philly Fed var svag igår. Även Empire Mfg i måndags! Två svalor gör ingen sommar. Vi får se hur datan rullar in i nästa vecka! Jobbigt läge hursomhelst. Med rätt trigger kan OMX enkelt dra 100 punkter, med fel trigger tappar 100 punkter. Jag hoppas på det första, men är rädd för det sista!

Trevlig helg!

Ikväll kommer protokollet från FED mötet i april. Men redan igår var det ett gäng ute och snackade i hökiga termer. Piece of advise, det gäller att skilja på FED delegater som ingår i FOMC och som röstar om räntan, och de som inte gör det. De som inte gör det brukar 1, ta ut svängarna mer och 2, behöver inte återge den bild Yellen&Co jobbar efter. De som var ute igår sitter inte i FOMC. Hursomhelst, budskapet var: uteslut inte höjning i juni. Det ska ställas mot marknadens förväntningar där det med nöd och näppe prisas in en liten höjning i december just nu.

Låt oss snabbspola lite.

December: Fed höjer, är hökiga och flaggar för 4 höjningar under 2016. 25 punkter i kvartalet.

Mars: Kina och Oljan ställer till problem. FED struntar i att höja, och slår an en duvig ton, och förväntningarna sänks till två höjningar i år.

April: FED ser inte Kina och Olja som ett problem längre. Däremot håller man fast vid en duvig ton som baseras på oro för amerikanska ekonomin som bromsat in under Q1. Inbromsningen beror på en alltför stark dollar och fallande oljepriser.

Juni?: Förvisso två veckor innan Brexit så någon räntehöjning känns avlägsen. Men Amerikanska ekonomin visar tendenser på komma tillbaks. Svårt för dem att vara lika duviga.

Vän av ordning: Inflationen, hur man än mäter den är inte på en nivå som tvingar dem att höja. Men så var det inte i december, när de höjde heller.

Man kan resonera så här:

Stimulativ penningpolitik definieras så här: Styrränta minus kärninflation = negativ.

Efter som kärninflationen verkar ligga kring 1,5%. Så är en styrränta åtminstone upp till 1% fortfarande att se som stimulerande. De kan därför tryggt höja upp dit utan att inflationspiskan finns där. Skulle inflationen dra mot 2% och därutöver, ja då bör de, förr eller senare, tvingas att höja till positiva realräntor, vilket alltså då kommer ligga på 2%+. Den situationen känns hyfsat avlägsen just nu. Mycket pga lönerna inte tagit fart.

Men för att FED ska höja till 1% styrränta så vill de åtminstone se att ekonomin på alla sätt rullar på. Annars kan de lika gärna vila på hanen.

Sen är det en tuff balansgång. Höjningar försvagar oljan och stärker dollarn, och de här bägge faktorerna försvagar ekonomin. Så de måste gå försiktigt fram. De höjer ju inte för att sabba ekonomin. De höjer ju för att gå mot en mer balanserad penningpolitik. Dvs för att skapa ett annat utgångsläge den dagen nästa stora recession slår till igen. Men de vill ju skapa nästa recession… det är en jävla skillnad.

Mitt basecase är att GIVET datan kommer in OK framöver så kommer de slå an en hökigare ton i sommar, för att sedan höja i september.

Gårdagens hökiga tonläge skjutsade upp US 2yrs till 0,835%. När vi stod i december och väntade oss 4 höjningar då nådde den 1%+. Dollarn stärktes igår till 1,126eur. I december var den under 1,10.

Får vi en hökigare ton så borde både räntor och dollar gå mot december nivåerna. Frågan är hur aktiemarknaden kommer att agera?

Den är nu även oljan och Renminbn kommer in. Oljan handlas i 49,25usd just nu, så den ignorerade hökigheten. Renminbin försvagades mot 6,53.

My take är att marknaden borde gå OK om FED blir mer positiv….. men det förutsätter att 1, Oljan inte går under 43ish och/eller att 2, Kinesiska valutan inte stänger över 6,55…. för gör de det så är det bara en tidsfråga innan man börjar oroa sig och då är risken  hög att uppgången kommer av sig.

I nästa veckan kommer Prel Pmi´s från hela världen….. de får gärna stärka FED i sin syn att svagheten i Q1 var temporär…. och kratta vägen för en hökigare ton!