Efter botten i början av februari så repade sig OMX ganska fint. Från 1,488 till 1,595. Så viss rekyl var att vänta. Men det blev inte bara en rekyl. Det föll på mycket mer än jag hade föreställt mig och nu är man urstoppad. Rädsla för Trumps protektionistiska ideer? Svårt att säga. Det krävs en hel del för att påverka en världskonjunktur. Mer än lite ståltullar om du frågar mig. Men faktum kvarstår, jag rycktes med av SPX och OMX styrka. Det blev fel. Jag borde sneglat på DAX istället som inte var lika övertygande. OMX har ett gap på 1,548 som borde täppas till. DAX har en jäkla massa gap på båda håll. Den enda lärdomen av de senaste veckorna är när det ser dåligt ut, och börsen är ner, då ska man köpa, och tvärtom! Det kan mycket väl fortsätta. Det innebär också att all styrka och potentiella köpsignaler, riskerar att vara falska, och tvärtom. Till dem inte är det 🙂 Jag avvaktar tills vidare då jag gärna vill se att DAX levererar. SPX är opålitlig då dollarn spelar in för mycket.
US Service PMI kom in på 55,9 mot flash 55,9 och fg 53,3. Systemsiffran ISM non manufactoring kom in på 59,5 mot väntat 59,0 och fg 59,9. Det är starka siffror som visar att det fortfarande är goda tider i den Amerikanska tjänstesektorn. En svag dollar har hjälpt dem helt klart. Men sen undrar man, när och hur biter ränteuppgången? Är löneinflationen på G? Vad är nettot av löneökningar och räntekostnadsökningar? Många hoppas att USA ska växa med 3% i år. Det kräver starka konsumtionssiffror, då 70% av ekonomin kommer därifrån. Detta kräver i sin tur 1, stark consumer confidence och 2, stark köpkraft. Consumer Confidence är en funktion av huspriser, börs och jobbskapande. Enkelt uttryckt. Köpkraft beror på jobbskapande och löneinflation.
Räntan är som ni förstår en viktig parameter här. I nästa vecka lär Powell höja från 1,25% till 1,50%. Det är redan inprisat. Men dessförinnan har vi jobbdata på fredag, och nu ska det bli intressant att se om Januaris siffra var en outlier eller ej. 2,9% löneinflation är synonymt med 1,9% core PCE. Så en lönetakt i det området motiverar 3 höjningar i år upp till 2%. Time will tell!
Vad beträffar Trumps protektionism, och oro för handelsunderskottet, så hade det nästan varit lättare om han försatte landet i recession då handelsunderskottet brukar minska då. Istället för att köra budgetunderskott borde han kanske satsat på kraftiga överskott istället. Det hade nästan varit enklare för att uppnå samma sak!
Kortsikt's Blog 
Hej! Jag får intrycket att du ibland köper på TA fast du inte är fundamentalt övertygad. Vilken är din edge i TA mot andra TA-intresserade? Rent fundamentalt har du ju en otrolig kapacitet men jag tänker att inom TA kanske du inte har samma fördel?
Absolut, FA och TA är helt oberoende varandra. Anledningen till att jag inte kombinerar dem, är att de ofta pekar på olika håll. Skulle jag bara köpa eller sälja när de pekar åt samma håll så blir resultatet faktiskt sämre.
Styrkan i FA är att man vågar köpa billigt trots att alla kurvor pekar nedåt eller alla är rädda. Svagheten är att man hoppar av för tidigt då börscykler oftast tar en högre upp än vad man tror.
Styrkan i TA är FAs svaghet. man kan rida på trender. Nackdelen är FA svaghet…. man köper för sent!
På senare tid är väl TA resultatet inte så bra. Men sett senaste 20 åren är det value adding för mig. Sen blir TA alltid ryckigare och fler affärer. Jag jobbat alltid med SL.
En stor skillnad mellan TA och FA, är att i FA så är det inte kurserna som styr om man har fel, utan vinster, makro etc som analysen bygger på. I TA handlar det bara om börskursen. Går man lång, och det sen faller, ja då har man haft fel. Så är det ju inte i FA.
En äkta fundamentalist blir aldrig ledsen när kurserna sjunker, aldrig glad när kurserna stiger. Han blir glad när hans analys visar sig vara rätt, och marknaden agerar på informationen. Han blir ledsen när hans analys är fel.
En äkta chartist blir alltid ledsen när kurserna drar åt motsatt håll som han är positionerad.