Det har kommit en del inflations data på sistone.
Från USA kom core PPI in på 2,7% mot väntat 2,6 och fg 2,5. En ganska hög siffra, vilket såklart handlar om svag dollar och indirekta effekter från energi. Jag förstår om Amerikanska företagare säger att de vill höja priserna. Vilket de gör. Frågan är om de kan, och hur mycket?
Euron stärktes efter uttalanden från ECB att de planerar att avsluta QE som för närvarande löper med 30mdr EUR i månaden fram till siste september. Vissa är förvånade över detta då 1, euron är stark 2, ledande data har vänt ner och 3, kärninflationen känns cementerad kring 1% vilket dessutom lirar med lönerna. Jag tror att ECB tänker ungefär som FED gjorde förr, dvs att ta bort QE är inte en åtstramande åtgärd, utan en mindre expansiv åtgärd, vilket inte är helt orimligt då Europa mår hyfsat bra. Dock är man mil från överhettning och en åtstramande politik. Tror man dessutom att man ska höja räntorna längre fram, så bör man ta bort QE dessförinnan. Sen är det frågan, slopar man det helt i september, eller skalar man ner det till 15mdr i några månader först, och i så fall hur länge? En del verkar tro på 15mdr sep-dec.
Som sagt, stark euro har gjort att datan inte riktigt levt upp till förväntningarna i år. Det är old news. Det som är intressant är om förvätningarna har börjat komma ikapp… se chart nedan.
Om marknaden i absoluta termer börjar trenda uppåt, samtidigt som surpriseindex i europa vänder upp…. ja då är det är Europa exponeringen man kanske ska ha?
Från USA kom core CPI in på 2,1% mot väntat 2,1 och fg 1,8. Det är en stark siffra, men den handlar mycket om baseffekter. Dvs telefonitjänster höll tillbaka priserna förra året vilket gör att den här blir strukturellt hög. Svag dollar gör säkert sitt också.
Vi vet att Core CPI om 2,1% lirar med Core PCE kring 1,6-1,7.
Vi vet också att lönerna som taktar just nu kring 2,7% lirar med core PCE om 1,7%.
Så för att summera, vi vet att core PCE är på väg upp mot 1,7%. FED tror på 1,9% mot slutet av året. Det är fullt möjligt. Det beror lite på hur lönerna utvecklas och inverkan från den svaga dollarn. Ser man till dollarn är det fullt möjligt. Beror lite på konjunktur och pricingpower hos företagen (som jag var inne på under PPI). Men stannar lönetakten där den är idag, så kommer inflationen att toppa ur där och vända ner igen. Handelskriget vågar jag mig inte på någon prognos vilken inverkan det har. Än så länge är förmodligen best guess att det är försumbart. Mest mediabrus, men det kan såklart utvecklas till något realekonomisk. Det är bara det att de stora ”mediala” grejorna sällan gör det.
Givet detta, och FEDs önskan om att balansera penningpolitiken så är alltså två höjningar till i år upp till 2% inte orimligt. Där EN höjning i sommar känns kassaskåpssäker, och två lite mer svävande. Att de skulle göra ytterligare en till 2,25 och sen fortsätta under 2019 med en handfull höjningar till. Ja det kräver en strukturell löneinflation på över 3%. Där är vi inte ännu. Men det kanske kommer? Vissa tror det. Men många har haft fel länge. Seeing is believing.
Från Sverige kom det inflationsdata precis. Kärninflationen, CPIF ex energi, kom in på 1,5% mot Riksbankens förväntningar om 1,8% och marknadens 1,6% och fg 1,5%. En besvikelse enligt många! Men hallå, hur svårt kan det vara. Lönerna taktar 2,5%. Slå av en procent och du hamnar på 1,5%. Avvikelser från den handlar om kronan, konjunktur och pricingpower. Ser man till kronans inverkan YoY% så borde den varit som MEST inflatorisk nu under Q1. Det har helt uteblivit. Normalt sett borde en 10%+ svagare krona få inflatoriska effekter, men de har uteblivit. Redan framåt sommaren så är kronförsvagningen mot USD och EUR YoY% försumbar om den håller sig kring dagens nivåer. Det får mig att tänka på den andra motverkande faktorn. Inbromsningen i BNP, pga av neddragningarna inom nybyggnation och dess spridningseffekter. En inbromsningen i ekonomin kan göra det svårare för företagen att höja priserna. Sen kan man fundera på hur stor den här inbromsningen är? En halv procent eller en och en halv? Hursomhelst får den svaga inflations datan effekten att Riksbanken eventuellt kommer att förändra sin räntebana. Dvs skjuter fram räntehöjningarna. De är ju inte direkt tvingade att höja med tanke på den här datan. Sverige knallar på…. men att tala om överhettning och inflationstryck. Det är rubbish. Det ska vi vara glada för då det ger Riksbanken möjlighet att hålla nere hushållens räntekostnader, vilket gör att vi kan konsumera våra inkomster på annat håll. Något som bidrar till tillväxt, och jobbskapande, och skatteintäkter. För jobb behövs. En dag blir säkert arbetsmarknaden tillräckligt tajt och lönerna börjar klättra. Då kommer även inflation och räntor att lyfta, och då måste Riksbanken agera. Låt oss då hoppas att FÖR många inte är FÖR belånade för då kommer recessionen att bli djup och lång.
En duvig Riksbank håller tillbaka räntorna på bostadsobligationerna. Låga bostadsobligationsräntor = billig bostadsfinansiering för bankerna = generösa lånelöften = bra förutsättningar för bostadspriserna. I nästa vecka kommer HOX datan, håll ut!
Inflationsdatan gör också att kronan försvagas. Svag krona = Stark Börs… allt annat lika! Detta enligt resonemanget att Låg inflation = låga räntor = gör att aktier allt annat lika måste stiga för att ERP (Equity risk premium, dvs inversen av PE minus räntan) ska ligga kvar på samma nivå.
Ur ett Riksbanks perspektiv så gör den här siffran vare sig från eller till. Dvs Sverige mår tillräckligt bra för att klara sig utan expansiv politik, men är samtidigt långt ifrån överhettning vilket hade fordrat åtstramande politik. En balanserad är att föredra. Definitionen av detta är neutral realränta, dvs ca 1,5% styrränta. 200 punkter högre än idag. Men höjer dem så mycket utan att Europa gör det så hamnar vi i recession pga kraftig kronförstärkning i kombination med ökade räntekostnader för hushållen om minst 80mdr, eller ca 5% av disponibel inkomsterna. Så det är en no go. Men att höja upp till ECB nivå om 0% styrränta. Det borde dem testa, SÄRSKILT nu när kronan är klart svagare än vad de räknat med. Skulle den stärkas mot 9-9,50 mot euron… so what. Den nivån har de varit nöjda med tidigare. Jag skulle inte sagt nåt om kronan redan handlades på 9kr mot euron. Men det är inte heller hela världen om de låter bli. Inför skuldkvotstak, trafikljussystem och slopa rådande regleringar. Det är tusen gånger viktigare!!!
Di skriver också om inflation.
https://www.di.se/analys/johanna-jeansson-da-kan-inflationen-ge-borsen-ny-skramselhicka/
Men jag fattar liksom inte riktigt vad som är hennes stora grej. Som jag ser det lyfter hon fram tre saker:
1, arbetskraftdeltagandet i Usa har varit lågt, dvs andel som jobbar av alla i åldern 25-54, men att den nu börjar komma upp. Det stämmer. Men som jag också slagit fast så når den inte tajthet med historien som guide förrän tidigast i slutet av nästa år.
Dessutom kan vi inte vara säkra på att den fungerar. I sverige, tyskland och japan har arbetskraftdeltagandet varit rekordhögt länge utan att det driver löner. Historien har där varit en dålig guide
2, Företagen säger att det är svårt att hitta personal. Det stämmer, men det har de sagt i 3 år. Inte bara i Usa. Det har hittills inte drivit några löner.
3, Expansiv finanspolitik, dvs budgetunderskott. Dvs staten spenderar mer än den tar in, genom att ta upp lån. Den här faktorn är inte konstigare än ett hushåll som lån för att bygga ett nytt hus eller ett företag som tar lån för att bygga en fabrik. Det enda detta handlar om är att lån vars pengar spenderas driver tillväxt. Tillväxt skapar jobb, tids nog blir arbetsmarknaden tajt och då kommer lönerna, sen inflation och räntor. Belåning är att alltså en variant av framtida tillväxt som vi väljer att utnyttja idag. Så finanspolitik har inget eget inflatoriskt egenvärde. Bara att de adderar tillväxt. (Notera att detta inte gäller ett hushåll som köper ett gammalt hus eller ett företag som köper en gammal fastighet. Det driver inte tillväxt. Det gjorde det när huset byggdes).
Jag tror att den här datan blåser över rätt snabbt, och OMX rättar sig i ledet var DAX och STOXX tar vägen…..
Kortsikt's Blog 
Hej,
tack för en fantastisk blogg. Vad tror du om att slopa ”flyttskatten” för att ersätta den med en fastighetsskatt som motsvarar samma skatteintäckt för staten? Vilka konsekvenser kan du se av en sådan åtgärd? Personligen tycker jag självklart denna tanke är intressant trotts att jag av principiella skäll egentligen inte tycker om fastighetsskatt men tror att denna åtgärd kan potentiellt medföra samhällsförändringar åt det positiva hållet.
Tack för frågan, den är mycket relevant
Jag antar att du menar reavinsskatten… dvs så länge som du flyttar till en ny bostad slipper du skatt. Det är inte förrän du dör el flyttar till hemmet, dvs lämnar marknaden som du betalar skatt. Det är en bra ide!
Jag tror det var boverket som slog fast att rent matematiskt har vi ingen bostadsbrist. Det är snitthushållet som blivit mindre och därför kräver det fler bostäder. Hade vi utnyttjat bostadsytorna bättre hade vi kunnat lösa problemet. Men det är samma sak som att folk inte får separera, att unga inte kan flytta hemifrån förrän de har en partner osv. Så det är ju inte realistiskt.
Från egen erfarenhet med mina föräldrar och deras vänner, som är 40-talister, så bor de kvar i sina stora hus. Inte för att de inte kan tänka sig att flytta, det hade de gärna gjort. Trappor och trädgård är inte så önskvärt när du är 70+. Anledningen är att deras önskan om att sälja sin obelånade kåk och flytta till en mindre lägenhet, och få lite pengar över som kan sätta guldkant på pensionen, inte går att genomföra. Reavinstskatten är inte den enda förklaringen, men den spelar en rätt stor roll.
Hade vanliga hushåll dessutom kunnat sälja med vinst utan att betala skatt, samtidigt som vi hade haft ett skuldkvotstak. Då hade de haft mer i ek och mindre i lån allt annat lika. Så det är också önskvärt!
Fastighetsskatt, är den bra? Jag tycker man ska beskatta flöden, inte stocken. En pensionär med dålig ekonomi som bor fint vid vattnet eller liknande, kan hamna i ett väldigt svårt läge att få ekonomin att gå runt om hon tvingas betala hög F-skatt. Det finns liksom inte alltid en koppling mellan höga inkomster och bostäder med höga taxeringsvärden och då slår skatten fel.
Så det beror lite på hur du ställer frågan?
Tittar man på skatterna separat, så gillar jag ingen av dem.
Tittar man på dem ur ett skuldperspektiv, så finna det andra bättre lösningar, som skuldkvotstak. Ja till och med slopande av ränteavdrag är bättre.
Tittar man friktioner på bostadsmarknaden, ja då bidrar ingen av dem med nåt positivt.
Den enda anledningen som är rationell är att om man lyftar bort en skatteintäkt så måste den kompenseras av en annan. Där skulle jag egentligen vilja slå ett slag för högre skatt på utdelning och skatt på kuponger från räntebärande instrument. De som hade förlorat mest på detär troligtvis dem som vunnit mest på slopad/uppskjuten reavinstskatt på bostadsförsäljningar!
Tack för tankarna. Vet du om ränteavdraget och reavinstskatten är av samma storleksordning?
Många tänker fel kring ränteavdraget. Säg att dagens utlåning till hushållen på c3,800mdr sker till en ränta om 2%. Det är 76mdr kr. 30% är ränteavdrag. Dvs 23mdr kr. Sen tänker många ”tänk när räntorna dubblas i framtiden”… då stiger statens kostnad för ränteavdraget till 46mdr kr. Gud vad jobbigt. Avskaffa!!! Grejen är att alla de här 3,800mdr kronorna har lånats ut av någon. Lån som innehavarna kasserar in ränta på. Dvs hushållens räntekostnader är deras ränteintäkter. Bortsett från att banken skär imellan 🙂 en del. De här ränteintäkterna beskattas med 30%.
Så den verkliga kostnaden för staten är ju utlåningsräntan X30% minus inlåningsräntan X 30%. Dvs 30% på mellanskillnaden. Historiskt har spreaden legat på ca 100-150 punkter vilket alltså innebär en kostnad för staten på 30-45punkter. Det spelar alltså ingen roll om räntorna går upp eller ner, så länge som spreaden mellan in-och utlåning är intakt. Så länge som den är intakt så förändras alltså inte kostnaden för staten.
På 3,800mdr i hushålls skulder så ligger alltså nettokostnaden för ränteavdraget på 30-45punkter. Dvs ca 11-17mdr kr. Låt oss förenkla och säga 15mdr.
Sen finns det dem som tycker att de här inte hör ihop. Dvs att ränteavdraget ska ses som isolerat, och det kan man slopa. Idagsläget skulle det i så fall ge en besparing på c20mdr. Stiger räntorna så blir den ännu större.
Men frågan är troligt det är. De flesta skatteexperter, oavsett politisk färg, är tämligen överrens om att skatter där det finns en dualitet fungerar väldigt bra. Dvs om du gör en vinst på en aktieaffär så har du hög acceptens mot att betala skatt på vinsten. Men det bygger också på att du får göra avdrag om du gör en förslust. Om politikerna skulle ta bort förlustavdrags möjligheten på ex aktieaffärer är det nog många som hade tyckt att det är fel och orättvist. Då kan man ju fråga sig, varför tar de inte bara bort skatt på vinst och avdragsrätt om de tar ut varandra. Det handlar naturligtvis om att netto är det ändå en bra affär för staten, då marknaden över tid har handlats högre. Men det är alltså ett skatteupplägg vi i hög grad accepterar. Diskussionen har istället handlat om vilken nivå på skattesats vi ska ha. Sorry, det var ett sidospår.
Jag både gillar och ogillar ränteavdraget. På en standalone basis är det inte något vi bör ta bort.
Jag gillar det inte för att staten inte borde subventionera lån.
Jag gillar det för att det finns en dualitet trots allt. Precis som med förlustavdrag och reavinster.
Jag gillar det JUST NU, för att vi är i ett läge där upp mot var femte hushåll kan ha för höga lån. Men för höga menar jag att i händelse av en ränteupgång mot vad vi skulle kunna kalla för mer normala nivåer ur ett historiskt perspektiv, så riskerar de här hushållen att inte klara sin ekonomi. Särskilt inte om de blir av med jobbet. Vilket jag ser som en hög risk då recession och fastighetskriser oftast går hand i hand.
I det läget rycka tusenlappar från hushållen i form av slopade ränteavdrag gör dem bara ännu mer sårbara. Jag skulle inte sagt något om det bara är de som drabbas, man kan tycka att de får skylla sig själva som tagit för stora lån. Men följdeffekterna av deras problem är att det även blir våra, resten av befolkningens problem. Så har det sett ut i 100% av alla finans- och fastighetskriser. Det är också därför som jag är emot amorteringskraven. De ökar risken att den här gruppen inte klarar sin ekonomi om räntorna stiger, just för att de måste lägga pengarna på annat än räntor. Målsättningen med att amorteringskrav och slopande av ränteavdrag är ju inte att öka risken, utan få hushållen att låna mindre. Men det hävdar jag att man hade kunnat uppnå med ett skuldkvotstak. Dvs en maxgräns för vad man får låna. Detta hade inte påverkat hushållens plånbok.
Så jag är för att slopa ränteavdraget, men vi ska inte göra det förrän vi är säkra på att 100% av alla hushåll har en skuldkvotsgrad under 5X bruttoinkomsten. Då vet vi att det är ofarligt.
Men tillbaks till reavinstskatterna på bostadsaffärer… ärligt talat vet jag inte hur stora de är. skatteintäkterna från kapitalvinster ligger på c250mdr. Hur stor del av dem som är bostadsaffärer vet jag inte faktiskt.
Återigen, Det handlar inte om att slopa reavinstskatten på bostäder. Bara att slopa flyttskatten. Dvs så länge som man flyttar till en ny bostad så slipper man skatt. Men säljer man för att flytta till graven, hemmet eller hyresrätt…. då ”lämnar” man marknaden och måste betala skatt. Jag undrar verkligen om en sån åtgärd egentligen får så stora konsekvenser? Skulle vara intressant att höra vad någon som kan området har att säga om det!
Tack för ditt perspektiv. Det ska bli väldigt intressant att se hur debatten kommer låta framåt valet.
Hörs/C