Trump är tillbaka – är rekylen slut?

Njae, jag tror inte det. Sista tredje fasen känns oavslutad, och jag säger det när jag tittar på en sammanvägning av olika index. Europa är fortsatt i konsolidering, gäsp. NDX behöver etablera sig över 11,600. SPX har gap nere vid 3306. Jag kan ha fel…. men det känns inte klart även om optimismen florerar där ute…

Fortfarande hoppas marknaden på finanspolitiska stimulanser på 1,500-2,000mdr dollar.. dvs c7-10% av BNP. Man har redan satt sprätt på 15-20%. Det betyder att totalt kommer det att spenderas 22-30% av BNP på två år. Under Obama spenderade man 36% på 6 år. Det är mer…. men detta är aggressivare. 11-15% om året i snitt, mot Obamas 6%. Det är finfin motvikt till den privata sektorns inbromsning. Problem med för stor statsskuld? På kort sikt nej, på lång sikt kanske. En enorm skuld blir bara ett problem när räntorna drar, eller om den får en squezze out effekt på privata sektorn, dvs om staten suger upp pengarna till budgetunderskott istället för att de ska gå till utlåning i privata sektorn. Det är ju inget problem eftersom det är FED som via sin limitless QE fixar detta. Höga räntor är inget problem heller då detta kräver väsentligt högre inflation…. och som ni förstår har vi långt kvar dit.

Detta samtidigt som makrodata pekar på att ekonomin faktiskt mår rätt bra…

Igår hade vi PMIs från tjänstesektorn. ISM non-mfg kom in på 57,8 mot väntat 56,3 och fg 56,9. Starkt, plus att jobbkomponenten var stark. US Service PMI kom in på 54,6 mot flash 54,6 och fg 55,0. Det är bra!!! Håller detta i sig, och det skapas 500,000-1miljon jobb i månaden så är USA tillbaka i full sysselsättning i slutet av nästa år. Detta är ganska troligt med tanke på 1, fin pol stimulanser genomslag 2, bostadsräntorna är lägsta uppmätta, ,vilket ger hushållen låga räntekostnader och 3, FED rör inte räntan trots att konjunktur och inflation börjar röra på sig enligt nya Jackson Hole modellen.

Vi hörs

Jonas

————————

Tisdag

Trump kom tillbaka på fötterna och marknaden var glad…. tills han meddelade att det inte blir nåt finanspolitiskt paket förrän efter valet. Marknaden gillade inte detta utan tvärvänder ner. För det första fattar jag inte riktigt marknadsreaktionen. Är det verkligen en sån big deal egentligen. Det lär ju bli ett paket efter valet oavsett vem som vinner, och spelar det så stor roll om det blir nån månad försenat, OCH trodde verkligen marknaden på ett paket innan valet. Jag gjorde inte det. Tycker inte detta är en så stor grej egentligen. Men uppenbarligen gör marknaden det… och marknaden har ALLTID rätt.

Rent tekniskt har jag haft fel. Andra vågen var inte slut häromdagen. Den tog förmodligen slut ikväll. Dessutom var det en riktigt snygg reversal. Hausse vänder till Baisse. Nu tror jag det blir baissigt i två till tre veckor. För SPX tänker jag 3300ish, 3200ish samt 3050ish. Kan inte säga vilken av dem det blir. Beror på hur marknaden hanterar de korta riskfaktorerna närmaste veckorna. Sentimentet styr.

NACKLINJEN PÅ NASDAQ 11,200 ÄR AVGÖRANDE… HÅLLER INTE DEN VÄNTAR 10,700…. SNABBA 5% ALLTSÅ

Det långa caset är fortfarande bullish… där har inget förändrats.

1, Fin pol stim slår igenom med fördröjning, dessutom lär det bli ett paket till, oavsett vem som vinner.

2, Räntekostnaderna har aldrig varit så låga… slår igenom med fördröjning

3, Rensat för Covid, så lär tillväxten bli god nästa år

4, räntorna kommer att hålla sig på mattan, oavsett återhämtning pga Jackson inflationsmålet… TINA har aldrig varit kraftfullare.

Trevlig kväll!!!!

——-

onsdag

svagheten igår, var som bortblåst idag. Börsen är svårtolkad. Känns som en kamp mellan olika sentimentslägen. Är glaset halvfullt eller halvtomt. Nasdaq är fortfarande leader of the pack. Kampen där står mellan 11,200 och 11,600. Så länge som vi harvar på där inne så är det svårt att staka ut nån riktning. Visst, långsiktigt är jag positiv… men det kan bli värre innan det blir bättre. Jag tillhör dem som vare sig tror på fin stim, eller penningpol stim innan valet… det kan bli det som hjälper eller stjälper!

Om GaStan

Ga Stan bloggar här under rubriken "Kortsikt's blogg". GaStan är en medelålders gift man bosatt i Stockholm och verksam i finansbranschen.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Trump är tillbaka – är rekylen slut?

  1. Simon skriver:

    Tack för att du delar med dig och uppdaterar löpande, det är väldigt givande för oss läsare!

    Tillkomst eller avsaknad av stim förefaller verkligen driva marknaden här och de starka reaktionerna tolkar jag som en nervös marknad som varken vill vara sist in eller sist ut… Det kan gå fort om SPX bryter upp och letar sig tillbaka mot gamla highs, det vill ingen missa… På samma not minns de flesta hur ont det gjorde i mars när falluckan öppnades..

    Själv är jag skeptisk till de allsmäktiga stimulanserna på kort sikt då jag tror ”spending patterns” är mer avgörande. På längre sikt räcker kommer pandemin att växa bort och då badar vi än en gång i likviditet och saknar alternativ att investera i….

  2. Bertil-Erik Ohlsson skriver:

    Klippte detta från börssnack och undrar om du har tid att kommentera 😊

    Neoliberal Agenda (Fredag 9 oktober 03:46)

    Om det nya normala blir att räntan högst kan bli högst 1% och bankerna använder det som beräkningsränta så kan bostadspriserna stiga flera hundra procent till.

    Det är så klart extremt osunt.

    Alla som vill äga boende måste då bli låneslav då ingen normal människa kan arbeta ihop pengarna till ens minsta bostad och börjar KPI öka har man gigantiska problem.

    Räntan kan man inte höja, så man kommer behöva skapa två system, ett för bostäder och ett för andra lån. Man kommer behöva införa massa regleringar för hindra att det ena systemet inte rinner över i det andra. Alternativt måste centralbanken gå in och stryka privata skulder, vilket kommer uppfattas som djupt orättvist och svårt att genomföra politiskt. Kanske försöker man med prisregleringar på varor och tjänster, med alla problem det skapar. Tänk Venezuela.

    Suck, allt detta för man tror att fallande KPI är farligt, trots att det inte finns någon logik eller empiri som stöder det. Vad man borde göra är att höja ränta med ca 0,25% vid varje räntemöte till man når upp till till iaf 3-4%. På sikt borde man sen övergå till en fix penningmängd (eller svagt ökande med fix procent) och låta marknaden sätta räntan.

    Tack på förhand!

    • GaStan skriver:

      Hej och tack för mailet,

      Vet inte riktigt var jag ska börja…. en hel del sakfel

      Definiera låneslav!!! På 70/80-talet var lånen inte så stora i nominella termer, men räntekostnadernas andel av disponibel inkomst låg på 20-25%… mot idag 3-4%. Då hade man det tajt ekonmomiskt, men lånen var små. Idag är lånen stora, men boendekostnaderna är låga så folk har mer över att konsumera på annat. Man har det materiellt bättre idag, fast med mer lån. Då var lånen stora, men amorteringsmöjligheterna små då det inte blev många kronor över att amortera för. Idag har man mer över att avsätta till amortering, men å andra sidan är lånen stora så amorteringen påverkar inte lånets storlek så mycket. På den tiden var prisuppgången på bostäder liten (då räntorna inte sjönk) så EK rörde sig inte. Det var först när vi gick in i långinflationsmiljön som priserna började stiga, och EK steg. Lånen är stora idag, men nästan alla andra faktorer är bättre.

      Han har rätt i att börjar KPI öka, så ökar räntorna, och då är stora lån ett problem….

      Två system för bostäder och övrigt var det dummaste jag hört i år. Däremot borde man införa en skarp skuldkvotsnivå som gör att oavsett ränta så kan man bara ta en viss storlek på lånen. Det går att kombinera lagom storlek på lån, och låg ränta. Skuldkvotstak heter det. Det finns ingen anledning att ha höga räntekostnader mot hushåll, det bromsar bara ekonomin och minskar förutsättningarna att kunna amortera.

      Det är inte heller sant att bostadspriserna kan stiga med flera hundra procent…. inte som lånelöftena är konstruerade idag med tre nivåer på amorteringskrav.

      Fallande KPI är i sig inte farligt… men om det kommer som en konsekvens av stigande arbetslöshet och fallande tillväxt… så är det inte bra.

      Vissa hävdar även att deflation, dvs negativ KPI, inte gör någon skada. Detta är bullshit. Sjunker priserna i ekonomin, så sjunker företagens försäljningsintäkter, och därmed bruttovinster allt annat lika. EFtersom vårt samhälle (än så länge) inte är riggat för att man kan sänka lönerna i motsvarande takt så hamnar företagen i en situation med fallande vinster. För att hantera detta så avskedar man folk varpå köpkraftsunderlaget sjunker i ekonomin. Arbetslösa får gå på A-kassa, som finansieras av skatter, som bygger på att beskattar de som är kvar i arbete hårdare. Allt detta leder till negativ tilväxt och recession. Deflation i sig är inga problem… men rent strukturellt leder det till recession. Den här deflationen ska inte blandas ihop med att en TV apparat blir billigare och bättre, då detta handlar om produktivitet förbättringar, som skalfördelar och tekniska framsteg, outsourcing till lågkostnadsländer etc…. den typen av deflation är bra då den gör att vi får mer för våra pengar. Men deflation som är ett resultat av svag tillväxt och jobbskapande… de vill vi inte ha. I ett delfations scenario finns också risken att även låga räntor framstår som väldigt attraktiva (då real räntan blir hög) vilket gör att sparandet ökar på bekostnad av konsumtion och investeringar…. detta gör att en cetralbnak kan tvingas sänka till djupt negativa räntor för att balansera upp detta.

      Det han föreslår kommer försätta landet i kraftig recession…. varpå man kommer att tvingas at backa tillbaka penningpolitiskt.

      ÄVen fast penningmängd är galet…. penningmängden bör öka med den nominella tillväxten, annars blir det som med guldmyntfot där värdet på valutan kommer att till slut kommer att öka extremt kraftigt…. ta död på exporten, temporört locka importen, handelsbalansen viker ner, tillväxt faller, jobbskapande faller, recession… och då är det ingen som vill hålla valutan längre av helt andra skäl.

      • P Bateman skriver:

        Problemet med dagens system är att man får betalt för att låna…Den som lånat mest och köpt aktier eller bostäder är vinnare.

        Inte knegarna som jobbat och sparat på sparkonto.

        Systemet uppmuntrar till skulder. Därför som vi har ränteavdrag t.ex.

        Jag tycker det vore lite sundare med en ekonomi där arbete värderas högre än lån. Men så är det inte nu…

      • GaStan skriver:

        Njae, om vi ska vara petig så har den som lånat räntekostnader varje månad, och har de dessutom lånat mer än 50/85% av bostadens värde och/eller 4,5X sin inkomst så tvingas de till amortering. Dvs 3% i Amorteringskrav och kanske 1,5% i räntekostnad kan alltså utgöra 4,5% av lånet. Det är inte ovanligt att lånet är 4X så stort som inkomsten, således går nästan 20% av disponibel inkomsten bort till boendet. Den som inte äger sin bostad slipper detta. Det är ingen som i faktisk mening får betalt för att låna. Sen är det många som inte amorterar och då utgör ju endast räntekostnaden en liten del av inkomst. Men betalt för att låna stämmer inte.

        Sen har värdet på bostaden ökat, men på aggregerad nivå så är det ingen som gynnats av detta. Då skulle någon sälja sin bostad för att frigöra sina värdeökning så måste någon annan låna för att köpa. Så förmögenheterna frigörs inte utan att skulden finns kvar. Sen är det många som tror att bostaden används som bankomat. Detta är faktiskt felaktigt vilket både riksbanken och fi visat i sina rapporter. Skuldsättning med bostaden som grund är oftast renovering. Inte semesterresor och bilar. Att vi fått det bättre och konsumtionen ökat handlar mer om en kombination av stigande disponibel inkomster realt sätt, vilket är en kombination av låg inflation, stigande löner, fallande skatter och fallande räntekostnader… senaste 20 åren. Inte att folk använder bostaden som bankomat. våra disponibel inkomster efter räntekostnader har alltså ökat väldigt mycket, och vi får mer än någonsin för våra pengar. Det är därför som det finns fler restauranger än någonsin och man måste boka bord om man ska ut och äta. Det är inte arbetslösa med höga EK i sina bostäder som sitter och äter ute.

        Jag skulle säga att eliten i våra samhällen idag är de som jobbar, inte de som är arbetslösa eller med visstidsanställning, och bland de som jobbar så kan du dela upp dem i låginkomstagare, och höginkomsttagare. De med höga inkomster har kunnat ta stora lån och köpa fina bostäder, som sedan har stigit i värde samtidigt som räntekostnaderna gått ner. De har varit vinnare, men i första hand för att de har välbetalda jobb.

        Ränteavdraget hade kunnat fasas ut, absolut. Men de som gynnas av ränteavdraget är faktiskt dem med tajtast ekonomi, då ränteavdraget i % av disponibel inkomst är störst i denna grupp, och som gör störst skillnad om man tar bort det. Dessutom ökar man riskerna i systemet då en ränteuppgång slår snabbare mot ekonomin. Bankerna säger att de inte tar hänsyn till ränteavdraget när de upprättar lånelöftet, och därför har det ingen skulduppbyggande effekt.

        Jag anser att arbete värderas högt, då du inte får låna om du inte har arbete, och det är primärt lönen som lägger grunden till hur din månad ser ut rent materiellt sätt. Inte värdeförändringarna i din bostad. Men du kanske har någon annan ide kring hur arbete ska värderas högre?

        Sen tycker jag SMS-lån och olika snabba crediter borde förbjudas. Det hade varit bättre om man sparade ihop till konsumtion istället. Men när det kommer till bostad eller annan kapitalvara så är det annorlunda. I princip blir man ju hyresgäst, och där banken äger bostaden. Fast där man tar risken för stigande ”hyror” och fallande bostadsvärde ELLER chansen till fallande ”hyra” och stigande bostadsvärde.

        Utestängningseffekten på bostadsmarknaden är inte bra…. men den hade man enkelt kunna få bort om man kunde låna till 100% av bostadens värde.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.