Innan vi går in på detta viktiga område, så noterar jag att OMX bröt ner här på morgonen. Jag har en positiv magkänsla av det här…. av den enkla anledningen att det surras så mycket där ute och det är oroligt. Då är det ofta, men inte alltid köparens marknad. Jag jobbar fortfarande med att OMX har gjort en 3 vågs korrigering i stigande trend, där toppen var i april, och botten var 1508 i juli. Grekoptimismen lyfte oss för snabbt och ovanpå detta fick vi Kina…. så det har pyst lite kan man säga. Det är också bra om vi täpper gapet på 1552 så vi kan ha fritt bakåt när vi sedan ska vidare uppåt. Vi har numera två gap där uppe, 1611 och 1580, som måste fixas till hursomhelst. Den här 3 vågs korren är intakt så länge som 1508 håller, och det bästa är att vi sätter en ny högre botten, gärna kring 1550…
Om 1508 passeras så har jag haft fel, och då skulle man kunna jobba efter en 5 vågs korre med botten kring 1475-1485. Denna är mindre trolig, och inget jag arbetar efter.
Fortfarande tror jag köpintervallet 1,475-1,540 är kanon sett på några månaders sikt…
Att detta skulle vara nåt större och egentligen början på den stora våg 4 korren är inte troligt, då detta kräver kraftigt stigande räntor… eller fortsatt låga räntor fast där vi går över till recession, stigande arbetslöshet och vinst nedgångar som får inverkan på utdelningarna…. ingen av de här är troliga på kort sikt. Samtidigt ska man komma ihåg att våg 4 kommer att komma nån gång, och den kommer INNAN verkligheten blir som ovan. Glöm inte att börsen fortfarande är rätt duktig på att prisa in framtiden. Men att den har fel rätt ofta också!
Åter till inflationen….
Inflationen handlar inte bara om ett stabilt penningvärde.
Det övergripande målet för all penning- (och finanspolitik för den delen) är att ekonomin ska växa i ett hälsosamt tempo. Inte för sakta, typ recession, och inte för snabbt då det leder till överhettning och i sin tur bakslag och recession. Vi vill att ekonomin ska växa då det 1, sätter fler folk i arbete och 2, ger dem som är i arbete en förbättrad köpkraft. Vilket leder oss in på det (3) och indirekta målet, att om 1 & 2 uppfylls så kommer statens inkomster att öka (utan att höja skattesatserna) vilket möjlighör en bättre välfärd.
Alltså politikens övergripande mål är att ytterst göra så att så många som möjligt har det bra, och får det bättre.
På samma sätt som att vi oroar oss för en bank-och fastighetskris, så är det Inte för att vi tycker synd om bankerna på nåt sätt… utan för att vi vill undvika att få det sämre, i termer av stigande arbetslöshet, minskad köpkraft och därmed sämre välfärd. Något som den typen av kris gärna för med sig.
I en ekonomi så pratar man om resurs, eller kapacitetsutnyttjande. Med det menas alltifrån hur mycket man kan tillverka och hur många som arbetar. Ett samhälle som går för full tillverkning av varor och tjänster samt där alla arbetar kan säga gå för fullt kapacitetsutnyttjade.
Historiskt, och rent logiskt faktiskt, så börjar priserna röra sig uppåt när kapacitetsutnyttjandet är högt. Det är inte så konstigt att lönerna stiger om det inte finns några arbetslösa att anställa. Det är inte så konstigt om företagen säljer allt de tillverkar och inte har någon möjlighet att tillverka fler varor än vad de gör just då.
I en relativt sluten ekonomi, dvs där man inte kan, importera, outsourca produktion, tjänster eller importera arbetskraft, så innebar det att efter några års högkonjunktur nådde man ett väldigt högt kapacitetsutnyttjandet. Priserna började röra sig uppåt. Vi fick inflation.
Idag har vi nästan ingen inflation.
Men beror det på att världen har globaliserats, vilket inneburit att det inte längre finns några LOKALA kapacitetstak, utan snarare ett Globalt som är långt större. ELLER, handlar det om att tillväxten ännu är så pass låg att den inte tvingar fram inflation?
Jag tror det handlar om båda två!!!
Tidigare var 2% inflationsmål förenligt med en hälsosam tillväxt. Idag ifrågasätts detta.
Vad många inte förstår är att det är fullt logiskt att det är svårt att stimulera fram hög tillväxt idag. Så hög tillväxt att inflationen tar fart.
Förklaringen handlar om 2 saker:
1. Under högkonjunkturer förr i världen växte en ekonomi med 5% i snitt om året i 4 år, ca 20%… och sen började inflationen ta fart. Men då var inte världen globaliserad som idag. Allt annat lika, så borde det krävas HÖGRE tillväxt än 20% för att generera samma inflation. Just därför att kapacitetstaket ligger högre upp. Kanske måste vi växa med 30% för att nå samma inflationstendenser? Ingen vet ju exakt, men resonemanget är logiskt. Så även om vi Sverige vuxit hyfsat sista åren (men ändå under den takt som vi haft i tidigare högkonjunkturer) så är det fullt logiskt att inflationen inte vill ta fart på samma sätt. Man kan även tänka sig att om vi har ett globalt kapacitetstak, så krävs det också att stora delar av världen växer samtidigt för att de ska utmynna i stigande priser. Det räcker inte för lilla Sverige att växa om övriga världen inte gör det!
2. Tillväxten kan inte bli som det varit förr!
Det finns två slutkonsumenter i samhället. Privatpersoner, dvs hushållen, och staten.
Idag är G20 alt G8 länderna mer belånade på statlig nivå, mätt som public debt/gdp%, än vad de varit de senaste 60 åren. De flesta gör bedömningen att det är inte sunt att belåningen ökar mer. Detta gör att stater inte kan köra budgetunderskott, som därigenom ökar skuldsättningen, på samma sätt som man tidigare gjorde. Allt annat lika innebär det att Staten, som slutkonsument, kommer efterfråga mindre än vad man gjort historiskt när man körde budgetunderskott.
Den andra slutkonsumenten är hushållen. Tittar man även där på G8/G20 länderna så är deras skuldsättning, mätt som Lån/Disponibel inkomst, på en hög nivå ur ett historiskt perspektiv. Visst, den är lägre än 2007, fast fortfarande hög jämfört med hur det såg ut 1945-2000. Om hushållen inte tar lån, så innebär det också att de efterfrågar mindre jämfört med under tiden de tog lån.
Visst, räntorna är låga, så sett till räntekostnader/Disponibel inkomst, så ser det bra ut. Men det bör inte driva skuldsättning (även om det verkar göra det i Sverige) då räntan är föränderlig och ett hushåll ska inte ha mer lån än det klarar ett worse case scenario vad beträffar högre räntor.
Totalt sett kan man alltså säga att efterfrågan allt annat lika borde bli lägre framöver, än den vi sett historiskt, just pga att skuldsättningen hos slutkunderna är hög.
Ser man till bägge de här faktorerna, så betyder det att världen klarar högre tillväxt idag, jämfört med hur det varit historiskt, innan det kan skapas inflation. Men att det inte är särskilt troligt att vi kommer att få se tillväxttal som överstiger de historiska pga av att kunderna inte har samma köpkraft.
Slutanalysen är att det är fullt logiskt att inflationen är låg, och lär så förbli.
Vi skulle även kunna lägga till diskussionen kring produktivitetsökningar, som handlar alltifrån att folk jobbar mer till samma lön, kvalitet på utbildning och utbildningsnivå samt tekniska innovationer etc…. det bidrar också till tillväxten, men vi lämnar dem åt sidan just idag. Även om det är otroligt viktigt, så är det en annan diskussion.
Men åter till målet. Är 2% fel, är 0% rätt?
Givet ovan resonemang så skulle alltså X% tillväxt ge 2% inflation historiskt. Men nu måste det till x+ tillväxt för att nå samma 2% inflation. Vi skulle alltså kunna UNNA oss mycket högre tillväxt idag, än vad vi kunnat göra historiskt, för att skapa samma inflation. Därför är det inte fel att ha så stimulativ finans- och penningpolitik som det bara går att ha.
Om vi istället säger att målet är 0% inflation, ja då behöver vi inte sikta högre utan nöja oss med hur det är idag, då dagens tillväxt genererar låg inflation.
Så för att svara på frågan, är 0% rätt (och därmed 2% fel) så bör man kunna svara på, ”är vi nöjda med tillväxten idag?”, och för att svara på den måste man kunna svara på ”är vi nöjda med jobbskapandet i Sverige, får dem som har jobb det bättre, går det så pass bra för oss att vi är nöjda med den välfärden vi idag har råd med?”
Här svarar nog en majoritet NEJ. Vad handlade valet för ett år sedan om? JOBB och BRISTER I VÄLFÄRD. Varför pratade man om det om alla var så jävla nöjda med just JOBB och VÄLFÄRD? Jo, för att den är inte tillräckligt bra. För att det ska skapas fler jobb, mer köpkraft, bättre välfärd, så måste vi växa snabbare. VI vill ha upp tillväxten, och därmed vill vi tillåta högre inflation….
därför vill vi inte ha ett mål om 0%…. för då hade vi inte haft en expansiv politik idag, utan en balanserad. Det hade inte varit bra!
Men det sätter också fingret på en annan stor fråga…… FUNGERAR den stimulativa politiken? Den verkar ju inte leda till tillväxt?
För att svara på den ställer jag istället frågan….. Om Ingves hade höjt räntan till 3% och Maggan hade hårdnackat kört en balanserad budget…… vad hade hänt med svensk ekonomi då? Oförändrad, bättre, sämre? Jag har inte svaret, men det är väldigt väldigt osannolikt att det hade blivit BÄTTRE, troligtvis sämre, kanske oförändrat. Det är min gissning.
Nej minusräntor skapar inte efterfrågan, men gör 3% räntor det? Nej troligtvis skulle det bli etter värre, då en 3% styrränta i runda slängar innebär, 5%+ bolåneränta, och med tanke på att 50% av bolånestocken ligger på rörliga lån, så innebär det att mer pengar går till banken, än du och jag kan konsumera, investera eller amortera upp varje månad. Jag tror inte de positiva effekterna kompenserar för detta!
Staten får lägga mer pengar på räntekostnader, än på sjukvård, om räntorna hade varit högre… Givet att budgeten ska balansera!
Världen har idag sämre förutsättningar att växa än för 50 år sedan. Tyvärr. Men det betyder inte att vi INTE ska ha expansiv politik… snarare krävs det ännu mer expansiv politik då förutsättningarna är extra svåra och tuffa.
Sen var det Bieffekterna, som ex att folk inte kan ha pengar på sitt lönekonto utan tvingas in i aktiefonder… och att bolånestocken galopperar iväg på ett sätt som kan leda till en bankkris av stora mått. Det kan ju leda till krasch, och då har vi äventyrat det övergripande målet (1,2,3 ovan). Så det vill vi ju inte heller!
För det första… var är nettoeffekten på hushållens samlade köpkraft störst tror ni? 3% ränta på inlånade pengar minus 5% ränta på utlånade pengar…. ELLER -0,25% ränta på inlånade pengar minus 1,5% ränta på utlånade pengar? Jag ska ge er en ledtråd… utlånade pengar vida överstiger inlånade, även om man inkluderar dem som har flyttat till fonder.
Vad sägs om att reglera banker så att de 1, inte kan ha negativ ränta på inlåningskonto (vilket förvisso kommer spilla över på utlånade pengar) och 2, att de inte får placera pengar i aktiefonder om kunden ”kan tänkas” använda pengarna inom 1 år….
De galopperande bolånen då? Jag säger bara REGLERA BOLÅNELÖFTET. Dvs oavsett vad räntan står i så hade bankerna kunnat reglerats till att hålla en viss kalkylränta, säg 6%, oavsett vad den faktiska räntan står i. Vad betyder detta? Jo oavsett om Ingves väljer en styrränta på -0,25% eller +3%, så får en bolånekund låna EXAKT SAMMA belopp… Någon kanske tänker, men ajaja då kan jag ju inte köpa nåt för att priserna är så höga och jag får låna så lite. Tänk om, du har fel. Priset är inget annat än vad köparen kan lägga på bordet. En köpare kan inte lägga mer än Lån+EK. EK är till 90% en funktion av vad han sålt sin fd bostad för, och där är det i sin tur den köparens lån+ek som styrt priset. Så kokar du ner det så handlar allt om det lånade beloppet. säg att alla svenskar fick låna exakt 4mkr IDAG. Då blir priserna X. Om alla banker ändrade imorgon så att alla fick låna exakt 2mkr, hälften så mycket….. då skulle priserna i princip halveras. Utbud spelar in, löner spelar in….. men detta är den enskilt viktigaste faktorn.
Som jag skrev till Fredde,
1. Varför diskuterar man inte kärnan med 2% målet, dvs om det är en reflektion av att vår ekonomi mår tillfredställande bra? OM DAGENS TILLVÄXT, som utmynnar i 0-1% inflation, ÄR TILLFREDSTÄLLANDE…. eller vi skulle önska en högre nivå? Får svenskarna jobb, förbättrad köpkraft och ok välfärd, under dagens tillväxtförhållanden? Om svaret är NEJ, så borde vi vara skeptiska till att nöja oss med 0% inflation.
2. Jag undrar också varför ingen ställer frågan? De här bieffekterna, som ex ökad belåning bland hushållen…. GÅR DET ATT LÖSA PÅ ANNAT SÄTT? Om någon skulle presentera en lösning så att bolånen och priserna inte fortsatte att stiga…. Och Ingves kan fortsätta sin expansiva politik, hade det varit ok då? Varför kan vi inte ha två diskussioner, en som handlar om vilken tillväxt vi behöver, och vilken inflationstakt detta utmynnar i, och en annan diskussion kring den stimulativa p politikens bieffekter.
3. Jag undrar också varför ingen ställer frågan, OK om minusränta är fel, det hjälper inte osv. Då måste +3% ränta vara rätt???? Vad händer med vår ekonomi om Ingves skulle höja till 3%? Blir det bättre, inte bara sett till vissa enskilda faktorer utan totalt sett, än idag när räntan är minus?
4. Många verkar tycka det är tokigt att vi fokuserar på inflation som styrmedel… Ok, varför kan vi inte istället börja tala om ”är vi nöjda med tillväxt, jobbskapande, välfärd och köpkraft” istället? Eller förstår inte folk den kopplingen?
5, Ingves får skit för att han bara tittar isolerat på en enda siffra. Om det nu stämmer, är det inte märkligt att han inte ber politikerna att höja momsen på alla varor, eller varför inte höjer räntan så bolånen blir direkt dyrare. Eller varför inte eldar på kollektivavtals debatten om högre löner. De här åtgärderna skulle skjutsa upp både KPI och kärnKPI på en eftermiddag… och göra honom nöjd.. ELLER?
Är det någon som vågar sig på fem svar måntro?
Det behövs tillföras en liten uns IQ och en stor portion sund Bondförnuft i den här debatten!
Eller har jag missat nåt?
Kortsikt's Blog 
Några snabba tankar
1. Tillväxten idag är inte tillfredställande. Vi har länge varit under inflationsmålet och åtgärderna för att nå 2% inflation har varit för små – delvis medvetet tyvärr
2. Ja vi kan införa restriktioner på att flytta eller prisreglering på bomarknaden, men det hade inte varit ok tycker jag. Reglering av bolånelöfte slår mest mot unga så det blir konstigt oxå. Amorteringskraven som de är utformade idag har ingen effekt, de är redan införda i praktiken. Ett alternativ är att lösa detta genom att jobba mer/högre löner, men det tar tid
3 Den bästa uthålliga tillväxten har historiskt sammanfallit med prisstabilitet. Om räntan är 3% så blir det ingen prisstabilitet eftersom vi skulle få deflation då man avvaktar med investeringar eftersom allt faller i pris vilket gör det bättre att köpa i framtiden
4 allt det där hänger ju ihop, så för mig går det bra men fördel om det är något som är relativt enkelt och okontroversiellt att mäta
5 Ingves kommer få kritik oavsett, tror dock han gör mer än tittar på en siffra
God natt 🙂
1. rätt, men jag tycker det stämmer bättre in på hur Ingves agerade innan…. dvs efter att Ingves bestämde sig för att räntevapnet inte ska användas till att bekämpa bolånetillväxten så har han ju varit rätt aggressiv. Något han nu får kritik för. Samtidigt så pratas det för lite om att tillväxten inte är tillräcklig.
2. Visst den är svår. Högre lön är alltid den bästa anledningen till att kunna öka sin skuldsättning.
3. precis, ca 2% inflation har visat sig fungera rätt bra. 0% eller 4% har historiskt INTE varit förenliga med hälsosam tillväxt. Så idag när vi har ca 1% underliggande kärninflation och Sverige växer med 2,8% i år (2,3% förra året) så hade det varit rätt bra om vi kunde komma lite högre,. Gärna 3%+ tillväxt. Med tillhörande inflation, vilken den nu blir. Problemet verkar vara att få upp tillväxten på dem nivåerna. minusränta hjälper kanske inte. Men som du säger, inte 3% ränta heller.
4. Så sant…. men du ser vad de skriver i media. Det är som om kritikerna tror att Ingves inte ser någon koppling mellan inflation och övriga faktorer.
5. Såklart!
Hej,
Det var ett särskilt intressant inlägg denna gång tycker jag. Tack för det.
Du redogör ju tydligt varför tillväxt bör leda till inflation och du påpekar att vi har viss tillväxt, trots det ser vi ingen inflation? Kan man ens stimulera till tillväxt idag med lägre reporänta? Den inflation vi ser är väl dessutom huvudsakligen importerat sådan, vilket torde innebära att den motsvaras av ett deflationstryck i (något) utland? Vi har ju en historiskt väldigt låg ränta, varför är tillväxten så låg?
Vänliga hälsningar
Tack, otroligt relevanta frågor.
I år växer Sverige med 2,8%. Förra året växte man med 2,3%. Nästa år pratar man om 2,4%. Kärninflationen, dvs rensat för ränteförändringar, ligger på ca 1%.
Både tillväxttalen och inflationstakten är LÅGA ur ett historiskt perspektiv.
Histriskt när det varit stark konja så ligger tillväxten på 4-5%, vilket medför att inflationen har rört sig upp mot 3%…. vilket till slut triggat högre räntor i syfte att bekämpa inflationen.
Men det är ”nya” tider nu.
Låg inflation handlar såklart om att tillväxten är strukturellt låg i Sverige, OCH utomlands…. samt resonemanget kring kapacitetstak.
1% kärninflation tycker jag rimmar rätt väl med ca 2,5% tillväxt. För att nå 2% inflation, så borde vi TROLIGTVIS växa med 3,5%+… frågan är om det är möjligt?
Jag är helt övertygade att hade vi haft 3% reporänta, så hade vi inte haft 2,8% tillväxt idag. Den hade varit lägre.
Att vi importerar en del inflation genom svagare krona är egentligen ganska bra, men det är inte det som är huvudsyftet. Syftet med en svagare krona är:
1. Stimulera Svensk export, således svensk tillväxt
2, stimulera att vi hellre köper någon som är inhemskt producerat än importerat, således svensk tillväxt
Jag tror inte Ingves har nåt emot att en svag krona gör att vi importerar inflation… men helst vill han få upp tillväxten som utmynnar i högre inflation. Men det är svårt!
Frågan är om man mha penning- och finanspolitik inom rimliga gränser kan få upp tillväxten mot 3,5-4%… jag tror inte det!
1. Tillväxten i Europa, får viktigaste partner är låg… det påverkar vår tillväxt
2. Staten kör en hyfsat balanserad budget. Jämför med USA som körde 40% budgetunderskott under 6 år, dvs ca 7% i snitt. Det är stimulativt
3. Företagen lånar lite, och det dem lånar till är att köpa upp andra företag. Inte plöja ner i nya investeringar som ger jobb och tillväxt.
4. Hushållen lånar mycket, men 99% går till bostäder, där 90% är befintliga kåkar. Dem pengarna siprar inte ner i real ekonomin. Dem bara byter händer. Hushållens låntagande till allt annat förutom befintliga bostäder är för litet.
5. Köpkraften i en ekonomi kan beskrivas som X=Alla som jobbar X deras lön. Om fler får jobb, och dem som har jobb får högre lön så ökar köpkraften (visserligen måste man justera för inflationen, men de påverkar varandra). Det skapas jobb, men i paritet med den låga tillväxt vi har. Lönerna rör sig inte. Visst, det är lite hönan och ägget här men ändå!
Så visst finns det skäl till varför vi växer med ca 2,5% om året, och därmed har en underliggande inflationstakt på 1%…. och det är alltså inte så troligt att vi från politiskt håll kan få mycket högre tillväxt. Men det är inte anledning till att höja styrräntan… tvärtom bör den vara låg då en höjning gör en ICKE tillfredställande tillväxt ÄNNU LÄGRE….
Det man kan fråga sig är om Ingves skulle sänka till minus 3%? Bortsett från bieffekterna som vi pratat om mycket… hade det gett högre tillväxt? Jag tror inte det om man ser till punkterna ovan. JAg menar om en stat eller ett hushåll inte VILL ELLER KAN öka sin skuld i absoluta termer… då spelar det ju ingen roll vad priset på ny skuld är. Företagen agerar bara utifrån efterfrågan, som styrs av kunderna, dvs stat och hushåll. Europa repar sig inte för att Ingves sänker såklart…
Nej den enda tillväxt potentialen skulle komma ifrån kronförsvagningen, som jag nämnde ovan. Men den är såklart begränsad.
Hursomhelst är det viktigt att vi separerar diskussionen, dvs en diskussion handlar om tillväxt-inflation-styränta…. och den andra handlar om styrräntans Bieffekter, och vilka åtgärder som måste tas för att minimera dem!
Vad jag tror att vi behöver är
1. Ett Europa som växer med 3%+
2. Köra budgetunderskott på minst 3-4%
3. Fortsatta nollräntor
Då skulle det hända saker…. då skulle inflationen röra sig mot 2%… och Ingves hade tvingats höja från minus till plus 2% styrränta.
”Sverige tog beslut om ett inflationsmål 1993 och det trädde i kraft 1995. Målet är att med styrräntans hjälp se till att inflationen håller sig på en låg och stabil nivå. I Sveriges fall är målet 2 procents inflation med en tillåten avvikelse på 1 procentenhet upp eller ned.”
Det här klippet hittade jag på nätet. Det var när Lars Heikenstam var Riksbankschef eller möjligen innan, när Urban Bäckström var riksbankschef och Heikenstam då endast vice som beslutet togs om 2 procentiga målet. Det är 25 år sedan.
Jag vill fråga kunniga Ga Stan om vem tog inflationsmålet 1993. Var det Riksdagen? Regeringen? Var det möjligen Riksbanken själv?
Varför jag nämner Heikenstam är att jag uppmärksammade härom året att nämnde Heikenstam (i dag direktör för Nobelstiftelsen) nu i högsta grad ifrågasätter 2 procenten som mål.
Jag vet faktiskt inte vem som tog det formella beslutet. Amerikanska FED och ECB jobbar också efter 2%, så vi är inte unika.
Jag håller absolut med om att målet går att ifrågasätta, då det bygger på hur konjunkturer etc var innan världen blev globaliserad i termer av handel, tillverkning, internet, logistik och arbetskraft (outsourcing).
Men när vi diskuterar om målet är rätt, så måste vi prata om vilken tillväxt som anses var tillfredställande för vårt land. Är vi nöjda med senaste årens tillväxt kring 2%???? Jag tror de flesta INTE är det, annars skulle vi inte gnälla på att jobbskapandet är för klent, att lönebildningen är helt i arbetsgivarens händer, att får välfärd inte är tillräcklig osv. De flesta skulle nog säga att tillväxt kring 3-4% skulle vara att föredra… eller vad tror du?
Om ca 2% tillväxt, dvs senaste årens snitt, utmynnat i ingen till väldigt lite inflation. Ja då har jag svårt att se att 0% inflation skulle vara ett bra mål.
Sen kan man fråga sig om tillväxt kring 3-4% på sikt leder till 2% inflation…. ja är det så, så är det inget dåligt mål.
Problemet verkar alltså inte vara inflationsmålet, utan att penningpolitiken inte är tillräckligt kraftfull, eller verkningsfull, för att lyfta tillväxten dit vi vill.
Sen bieffekterna måste vi diskutera separat, och inte blanda ihop med ”tillväxt-inflationsmåls” debatten. De är såklart jätteviktiga!
Nu har jag tagit reda på att det var Riksbanksfullmäktige (som består av riksdagsledamöter ) som den 15 januari 1993 tog beslutet om att Riksbanken skulle sikta på 2 procents inflation.
Det var Riksbanksdirektion (riksbankschefen och de övriga vice riksbankscherer) som presenterade beslutet genom dåvarande riksbankschefen Bengt Dennis och en av dåvarande vice riksbankschefer, Thomas Franzén.
Det är över tjugo år sedan beslutet togs och jag tror att Thomas Franzén, sedemera riksbankschefen Lars Heikensten m.fl har trätt fram och varit förvånade över att 2 procentsbeslutet gäller än och att avsikten inte var att det skulle bli viktigt mål för all framtid.
Det togs för att Sverige haft besvär med hög inflation under 1980-talet. När den fasta växelkursen släpptes 1992, ansåg poltiker och Riksbank att 2 procent då skulle vara lämpligt.
Sverige är inte ensamma om målet. Därmed inte sagt att det är rätta… Happy to discuss…
Låt mig börja fråga:
Är du nöjd med tillväxten i Sverige idag, givet den sysselsättning, skatteinkomster och allmänna köpkraft det för med sig…. Eller tror du landet hade mått bättre av en högre växel utan att det för den saken skull hade varit skadligt?
Bruttonationalprodukten enligt ekonomifakta.se under de senaste tio åren:
2004 4 jämförelsetal 100
2005 3 103
2006 5 108
2007 3 111
2008 minus 1 110
2009 minus 5 105
2010 6 111
2011 3 114
2012 0 114
2013 1 115
2014 2 117
det blev lite hoptryckt
1) årtalet
2) bruttonationalprodukten i procent
3) utveckling under tio år om 2004 = basåret = 100
Jag utgår från http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Ekonomi/Tillvaxt/BNP—Sverige/
Under de 7 åren, mellan 2008 till 2014, så växte Sveriges BNP i reala termer med TOTALT 6%…. det är i snitt 0,85% per år.
I den här miljön…. på allvar… är det nån som tycker det är konstigt att inflationen snittat under 1%? Det tycker jag!
Och nu hävdar många att 2% target är fel, och att det istället kanske borde ligga lägre….
Det är ju för fan samma sak som att säga 0,85% årlig tillväxt är helt ok….. det är det ju inte!
Bara under de två åren 2006-2007 så växte vi totalt sett mer än under ovan 7 år.
Det är den typen av tillväxt vi borde hitta tillbaks till
Sen om det går att göra det med hjälp av penningpolitik….. det är tveksamt. Åtminstone så länge som 1, europa är så svagt och 2, staten och hushållen lånar så lite (rensat för bolån till befintliga bostäder)
Skulle en mer balanserad penningpolitik, dvs högre räntor, hjälp oss att nå målet…. No Way!!!!
Jag tycker ditt resonemang kring bolånelöftet är väldigt intressant och liknar mina egna tankegångar. Har alldeles nyligt satt mig in i bostadsmarknaden och dess mekanismer och har svårt att förstå varför vissa saker är som de är
Det första är det du nämner, varför har bolånelöftena lämnats helt fria till bankerna att bestämma, det leder oundvikligen till den situation vi har idag. ( hushållens benägenhet att skuldsätta sig spelar såklart in)
Sen funderar jag kring skuldnivåerna hos hushållen, Flertalet av G-20 länderna har haft en likartad utveckling på sina bostadsmarknaden, några har redan kraschat medan ex Sverige tuffar på, jag förstår inte riktigt vad det är som drivit detta på flera olika håll samtidigt, du nämner den höga skuld nivån hos hushållen, är det någon form av global kreditboom som pågått under en längre tid?någon kommenterar?
Sist men inte minst fattar jag inte, med 90-talet färskt i minnet ( var iofs för liten för att minnas men har läst) hur vi i Sverige verkar ha gått i samma fälla igen. Hur är det möjligt? En bostadskrasch skulle ju få förödande konsekvenser för vår ekonomin, vem tjänar på att medborgarna byter lägenheter med varandra till allt högre priser??
Annars vill jag tacka för en intressant bloggpost!!
Tack för att du gillar bloggen.
Varför har Bolånelöftena lämnats fria… ja du, bra fråga. Jag tror att från början så var bankerna väldigt risk averta och det låg i deras intresse att göra en rätt kritisk bedömning av dem man lånade ut pengar till. Räntorna var högre, och man använde säkert både livrem och hängslen. Därför behövde man inte reglera… men marknaden har förändrats och med den borde komma en reglering. Vad folk inte verkar fatta är att vi vill inte gröpa ur hushållens plånböcker som en räntehöjning skulle föra med sig… deras plånböcker bör tvärtom vara proppfulla så att de kan konsumera och investera när tillväxten är för låg. Däremot så måste vi tvinga folk att låna mindre. Priserna kommer gå ner när de anpassar sig efter de lägre låneutrymmet. Reglera lånelöftena är enda vägen framåt!
Anledningen till att Sverige gått rätt bra, jämfört med ex Irland, USA och Spanien som också att hade en stadig uppgång av hushålls lån och bostadspriser, men som kraschade…… tror jag är en mix av faktorer
1. Lehman kom som en räddning, dvs rörliga boräntorna flörtade med 6% under 2008 och många hushåll gnydde…. men så kom Lehman och räntorna föll som en sten vilket gav en boost till alla med rörliga lån… vilket är många!
2. Svenska statsfinanser, mätt som statskuld och budgetunderskott, var ordnade
3. Svensk export gynnades av att kronan föll under krisen
4. Nybyggnationen hade under många år varit låg… trots stigande priser
Detta gjorde att folk inte blev av med jobbet, och kunde betala sina månatliga räntekostnader. Viktiga faktorer för att UNDVIKA en fastighetskrasch….
Kom ihåg vad en krasch handlar om…. det är när någon är beredd att sälja något för 50 som tidigare kostade 100, och därmed nästan säkert gör förlust. VILKEN normalt funtad människa vill göra det? Ingen såklart, man gör det bara om man är tvingad. Dvs om man ínte klarar sina räntekostnader. När gör man inte det, jo antingen när man inte har någon inkomst, läs arbetslös, eller när räntorna är för höga. Om svenska staten varit i lika dåligt skick som Grekland när det begav sig… då hade inte räntorna fallit som de gjorde. De föll för att omvärlden ville köpa trygghet/kvalitet. Hade Sverige inte uppfattats som det utan tvärtom, då hade räntorna stigit… och därigenom hade det smittat på andra räntor, som ex bolåneräntorna… och det i sig hade kunnat trigga en krasch!
I dag har vi ingen inflation skriver Ga Stan ovan. Har han aldrig ätit på en luchrestaurang de senaste åren. Har priserna stigit?
Kvällservering? Där en starköl förra sommaren kostade 65 kronor kostar den i dag 95 på exklusiv servering. Ett glas vin har gått samma väg! För att inte tala om maträtterna?
Vi har tillgångsinflation som heter duga. Har Ga Stan noterat att aktierna har gått upp liksom bostadsrätterna.
Datorer och elapparater sjunker ständigt. Kläder skor liksaså. Maten? Systembolaget, viner, öl?
När man läser på SBC och Konjunkturinstitutet så ser man hur de fullständigt manipulerar inflationsstatistiken. Vissa saker tas ej med. Andra räknar man om efter hur mycket mer ”värde” man får i t.ex en dator o.s.v. i all oändliga.
Jag vet att Ga Stan ständigt försvarar nuvarande selektiva konsumentprisinflationsmätning.
Men jag skriver som jag skrivit tidigare: om aktiebörsen och bostadsrättsmarknaden hade fått vara riktlinjer i inflationsmätningen, då hade vi haft räntorna där de borde vara.
Jag har aldrig försvarat nuvarande mätmetoder! Det finns stora brister och det är ett problem.
Men precis som du skriver så finns det ex på saker som blivit dyrare, och billigare.
Tillgångsinflation är en annan sak… som är underordnad faktiskt. Om du får 100 i lön, och kan driva runt ditt hushåll på 100… så är det problematiskt om den korgen helt plötsligt kostar 110 och du får 100 i lön. Du får det sämre! Men om aktiekurserna går från 100 till 150, så blir ditt liv vare sig bättre eller sämre, om du inte har aktier. Det är underordnat. Däremot är fastighetsinflationen ett problem då folk måste ha nånstans att bo och detta tvingar dem till stora lån.
Det egentliga beviset på att inflatinen totalt sett är rätt låg i Sverige är:
En vanlig knegare tjänar snäppet mer idag än för 5 år sedan. Men det är inte mycket. Men om han bor i en hyresrätt, utan nån förmögenhet, och lever ett hyfsat normalt liv så har han under de här 5 åren inte fått det radikalt sämre. Inte bättre heller.
Hade vi haft verkligt hög inflation, och statistiken varit helt missvisande…. då hade inte det inte varit så!
Vi har alla läst i DI i dag att professor Tore Ellingsen vid Handelshögskolan i Stockholm säger att statlig upplåning är det enda som skulle få upp prisökningstakten, inflationen. Och att pengarna skall delas ut som engångbetalning eller tillfällig skattesäkning.
Anledningen till att Sverige klarade finanskrisen ligger troligen i finansminister Anders Borgs jobbavdrag. Vad hade efterfrågan varit annars.
Att som Stefan Ingves nu ge pengar till bankerna QE för att ge dem utrymme att låna ut pengar för. Detta fungerar ej.
Tore menar på att vi ska satsa på expansiv finanspolitik, dvs köra budgetunderskott, dvs låna upp pengar.
Logiken är enkel,
1. Sverige har en låg statsskuld. Vi har utrymmet.
2. Sverige har en låg, för att inte säga en av de lägsta, upplåningskostnaderna, i form av statsräntorna. Vi skulle kunna sälja en 30 årig statsobligation för kanske 1%. Dvs ingenting. Amorteringsfri och som ska återbetalas om 30 år. Det är frestande.
3. Det är allmänt känt, och forskningen visar, att penningpolitik är effektivt när man vill kyla ner en ekonomi, sämre när man vill få igång en ekonomi. Man brukar säga ”du kan leda en häst till vattnet men knappast tvinga den att dricka” ang låga räntor. Finanspolitik fungerar av den enkla anledningen att pengarna går rakt ut i ekonomin.
Så visst är det logiskt. Det som talar emot kan jag tycka är det är dyrköpt tillväxt. När omvärlden är så svag, så finns det liksom en gräns för hur snabbt vi kan växa. Särskilt som liten öppne ekonomi. Därför är priset för att få upp oss till 3,5-4% tillväxt mycket högt. Jag skulle inte sagt om Sverige växte med 1%, och Europa 3%. Då hade det varit en annan femma.
Tack för att du påminde mig med jobbskatteavdraget…. det var såklart en av punkterna till att vi klarade oss. Men det var också kopplat till punkt 2, dvs hade vi inte haft ordnade statsfinanser hade borg inte kunnat sänka skatten som han gjorde!
Jag uppskattar som alla andra Ga Stans kunskaper cch vilja att vara pedagogisk. Jag hoppas du inte tycker jag anmärker på dig.
Jag kommer ihåg den gamla Finansbloggen där du med dina inlägg höjde bloggens värde och inspirerade Jon att i sin tur sprida sin kunskap.
Jag hoppas jag kan fylla samma uppgift här.
Självklart…. några absoluta sanningar finns inte. Ekonomi är mer art then science… så det ska stötas och blötas!
Det är intressanta åsikter i Ga Stans skriverier om inflation. Om inflation är vad din inkomst (köpkraft) är i dag förhållande till förra eller tidigare år så är det en definition av inflation.
Men är det så att Stefan Ingves mer ser till Milton Friedmans teser om penningmängden? Det som hänt sista åren är att Ingves fick Riksgälden att låna upp 100 miljarder i protest mot Borg (dåvarande finansministern) och Lindblad (Riksgälden).
Nu trycker Ingves elektroniska pengar för att köpa upp obligationer från affärsbankerna på hittills 100 miljarder (QE).
Alltså är 200 miljarder svenska kronor skapade inom två år.
Är detta inflationen?
När affärsbankerna lånar ut pengar, så lämnar de låntagarens skuldsedel (tillgång för affärsbanken) till Centralbanken. Nu är skuldsedeln en skuld för affärsbanken hos Centralbanken, men de får samtidigt överfört pengar som Affärsbanken kan ge till låntagaren.
Detta har utökat penningmängden? Är det inflation?
Jag uppskattar Ga Stans analyser vad som är inflation i dag contra hur det var tidigare?
Du har missförstått mig. Skillnaden mellan Disponibel inkomst och Inflation = Minskad/ökad köpkraft. Ökar dina levnadskostnader under ett år med 3%, dvs inflation, samtidigt som disponibelinkomsten ökar med 0%…. så minskar din köpkraft med 3%. Du kan inte köpa samma saker ett år senare.
Det klassiska begreppet på Inflation är annars M1, dvs förändringen av den monetära basen. Den totala penningmängdens förändring. Förändringen av den skulle vara skapa inflation. men det har man bevisat senaste 20 åren att den inte stämmer. Dvs M1 har gått upp oerhört kraftigt i många länder utan att priserna har börjat stiga. Kopplingen finns inte. Man har fattat att trots att en Centralbank trycker pengar, går INTE pengarna ut i systemet, dvs i våra plånböcker, så skapar de inte inflation. Då är det bättre att titta på M3 som bättre beskriver pengarna som cirkulerar ute i ekonomin.
Målet med QE handlar inte om att få ut pengar i systemet utan få ner marknadsräntorna.
När Riksbanken trycker 100kr så ökar deras EK på balansräkningen med 100kr. På tillgångssidan ökar ”kassan” med 100 kr. De tar 100 kr och köper en statsobligation av Riksgälden som säljer obligationer. Riksgälden säljer obligationer av 2 skäl. Om det är för att finansiera budgetudnerskott, så går 100kr ut i ofinansierad statlig konsumtion. Så kallad expansiv finanspolitik. Det är bra för tillväxt, men driver upp statsskulden. Riksgälden kanske också säljer för att betala gamla obligationer som förfaller. Det kan vara bankerna (som parkerar likviditet i statspapper) eller fonder som investerar i statspapper som istället för att halvt tvingas köpa en statsobligation när den gamla löper ut, nu får pengar istället. Fonderna som får 100kr tvingas köpa andra obligationer. Detta driver ner räntorna, och skapar tillgångsinflation, men pengarna hamnar inte ute i ekonomin.
Främst skälet till QE är egentligen att dra ner räntorna och skapa tillgångsinflation. Känner sig folk rikare så stärks konfidens och de shoppar istället för att spara… om de har möjligheten vill säga.
QE i USA handlade till stor del om att USA tryggt kunde finansiera sina budgetunderskott under åren 2008-2013. I Sverige är 1, underskottet litet, och svenska staten har inga problem att finansiera det billigt.
QE i Sverige handlar om att driva ner marknadsräntorna.