Stark handelsdata från Kina förra fredagen höll humöret uppe. Idag kom Empire FED in på 10,1 mot väntat 6,7 och fg 3,7. Det är en helt okej siffra som så smått pekar på att Q1 var soft patch sämsta kvartal. Å andra sidan är det bara EN siffra. Goldman skriver idag att de tror på recovery under 2H19, påhejat av 1, kinesiska stimulanser och ett handelsavtal 2, låga lager som måste byggas upp efter 1H19 reducering samt 3, genomslag av lägre räntekostnader för Amerikanska hushåll. Glöm inte att de amerikanska bostadsräntorna toppade ur i november förra året. Uppgången från Sep17 till Nov18 är en stor bidragstagare till inbromsningen vi vittnar nu. Men det är också räntefallet sedan Nov18 som kommer få genomslag senare i höst. Det tar några månader innan pengarna börjar hitta ut i ”butikerna” igen.

Senare i veckan kommer BNP och annan data från Kina. Svenska Hox Valuegard på torsdag. NAHB index, Flash PMIs och Philly Fed på fredag.

Närmaste veckorna är det fullt fokus på kvartalsrapporterna. I USA väntar sig marknaden att 1Q19 ska ligga på minus 2-3% YoY för SPX. Om Q1 nu är soft patch kvartalet med stort K, så kanske estimaten är lite väl optimistiska? Rapportesvikelser i kombination med stark kursuppgång ger såklart en ökad rekylrisk. Samtidigt är det många som räknar med recovery under 2H19, och senare under FY20, samt att cash nivåerna är fortsatt höga på sina håll, så många kan ändå tänkas ligga nära köpknappen. Dvs en dålig rapport får aktien allt annat lika att falla, men köparna finns där längre ner och fångar upp den givet att man tror att sättningen är temporär. SPX har ett gap på 2,836 som mycket väl kan testas ur det avseendet närmaste veckorna.

Tittar vi tekniskt på OMX så lirar SPX gapet med 1,600 nivån. På ovansidan har vi motstånds i form av 1650-1660 som är kopplade till Fib38, 1680 pivot, 1710-1730 som är kopplade till Fib50 samt 1720 Pivot. Så länge som 1550 området håller så räknar jag med ny ATH senare i år.

Maggan blev kritiserad för att hennes budget vidgar klyftorna i samhället. Hon sa inte emot, men gav samtidigt en känga till Riksdag och Riksbank. I sak har hon rätt. Den parlamentariska bilden tvingade fram en regering som med stöd av C+L bidragit till skattesänkningar som gynnar höginkomsttagare. Förra regeringen med henne vid rodret hade inte agerat likadant.

Hade Riksbanken inte bedrivit så expansiv penningpolitik, så hade det inte skapats lika mycket tillgångsinflation, främst uppgång av bostadspriserna, som vi haft senaste 10 åren. Så långt har hon rätt. MEN, hon har även fel. För det är politikerna som valt att frysa ut SD. Hade inte politikerna haft samma inställning till SD så hade regeringen kunnat vara annorlunda, och så även budgeten. Exakt hur budgeten sett ut får vi aldrig veta. Men om det hade varit en Alliansregering med stöd av SD så är risken för skattesänkningar rätt stor. Så oavsett hade vi fått ett budget som vidgat klyftorna. Det är alltså folkets eget fel att klyftorna ökar. Fler borde rösta på S, V och MP om man vill se en rättvisare typ av budget.

Vad gäller Riksbanken har hon också fel. Hade Riksbanken legat på 2% styrränta senaste 10 åren, så hade bostadspriserna varit lägre. Rätt på den!!! Men tack vare att 1, hushållens räntekostnader varit högre/disp inkomst så hade konsumtion och tillväxt varit lägre. 2, Det hade skapat väsentligt färre jobb. 3, kronan hade varit starkare, och exporten hade varit svagare. Vilket i sin tur dragit ner tillväxt och jobb. 4, Byggsektorn senaste 10 åren hade inte blommat. Vilket kanske hade varit hälsosamt sett till Oscar Properites, men allt har inte varit Oscar och Tobin. En del bygg har varit bra, vilket gynnat ekonomin och jobb. På alla sätt hade ekonomin gått väsentligt sämre, vilket skadat vanliga människor. Men värdet på bostäderna hade varit lägre. Så rent förmögenhetsmässigt, så hade det varit mer ”rättvist”. Men till väldigt liten nytta. Netto negativt skulle jag säga.

Apropå orättvisor. Jag skrev sist om Reinfeldts utspel om pensioner. Har ni hört om Kinas ”996 regel”. Dvs att man jobbar från 9 på morgonen till 9 på kvällen. 6 dagar i veckan. Bland annat Alibabas grundade ställer sig bakom den här och menar att anställda som inte ställer upp på detta kanske ska söka sig någon annanstans. Det blir 72 timmar i veckan. Någon som ska jämföras med våra 40 timmar. Det är lite äpplen och päron eftersom strukturen på ekonomierna skiljer sig åt så mycket. Men man kan ju fundera på detta när man funderar på hur vi ska finansiera vår framtida ålderdom. Ytterst skapar inte ”staten AB” några värden. 80%+ av skatteintäkterna kommer från inkomstskatt, sociala avgifter och moms. Dvs de är helt kopplade till lönerna som genereras i vårt land. Har vi inte konkurrenskraftiga företag, så kommer vi inte ha ett skatteunderlag. Har vi inget skatteunderlag så…. blir pensionerna, även de privat sparade, därefter.

MMT diskussionen går het just nu. Inte för att gräva för mycket i detaljerna så kan man fråga sig hur vi tidigare kunde växa och frodas utan stora budgetunderskott? Dvs tongångarna verkar vara att utan MMT influerad finans- och penningpolitik så är det kört. Varför gick det inte åt fanders tidigare utan MMT undrar jag? Istället för att förändra hela vårt grundläggande banksystem, finans- och penningpolitik, så har jag två förslag på enkla åtgärder, något tråkiga kanske vissa tycker, fast med samma syfte och mål som MMT. Det ena är skuldkvotstak, och det andra är högre skatt på utdelningar.

Skuldkvotstaket knyter an skulder till utvecklingen av inkomster. Det ger en lugnare utveckling på bostadsmarknaden. Minskar framförallt risker och obalanser. Men gör även orättvisorna över tid mindre (inte för att jag anser att det är någon orättvisa men ändå).

Idag har vi två gruppen som är skattemässigt mest gynnade. Kapitalägarna och Låginkomsttagare. Höginkomsttagare är mest missgynnade och medelinkomsttagare mitt i mellan. Att Stefan Perssons aktieinnehav åker upp eller ner vare sig gynnar eller missgynnar honom. Ingen annan heller för den delen. Det är synd att hela rättvisediskussionen har fastnat i förmögenheter. Det är rent felaktigt ur ett aggregerat samhällsekononiskt perspektiv. Två exempel:

1, om en miljardär säljer sin aktieportfölj för att köpa champagne så måste nån annan rik snubbe avstå från champagne och köpa altier

2, om Pelle har tusen kronor och Kalle har 100,000kr och båda ökar med 10% så ökar skillnaderna. MEn ingen orättvisa har skapats. Lika lite som det skapas rättvisa om vi har en börskrasch på 50%.

Vad som däremot gynnar Persson är hans utdelning på x miljarder varje år. Dessutom betalar han lägre skatt på den än många andra förvärvsarbetare.  Stefans oro kring HM kretsar inte kring aktiekursen, utan framtida utdelningar och hur det går för företaget. Om han fick välja mellan att aktien stod i 1 krona, och utdelningarna ökade med 10% varje år närmaste 50 åren. ELLER att aktien ökar med 10% varje år, samtidigt som utdelningarna är noll varje år närmaste 50 åren. Så hade han valt det förstnämnda. Om målet är att platta ut skillnader på riktigt, så måste vi sluta prata om värdet på förmögenheter, och börja prata om inkomstströmmarna. Framförallt de från kapitalet, vilket är ränteinkomster och utdelning. Ska vi platta ut skillnader, så borde man börja med att lyfta skatten på utdelningar. Varför ska den vara lägre än vad många betalar i inkomstskatt?

Sverigefonder var tidigare populära. Men inte längre. Fler och fler väljer Global fonder. Anledningen är enkel. De har gått bättre. Men få funderar på varför de har gått bättre. Det är för att de innehåller en stor andel USA (c57%) som gått starkt senaste 10 åren. Men kikar man på USA så upptäcker man snabbt att det är två sektorer som sticker ut, nämligen IT- och Hälsovårdssektorn. De senaste 10 åren borde man haft en bra IT-fond och en bra Hälsovårdsfond. Inget annat! Det är kontentan. Detta fenomen är intressant. Hade du frågat någon för 10 år sedan om bransch/sektorfonder hade de sagt, nej akta dig för dem. Argumentet hade varit ”sektorrotation”. Dvs då förekom det väldigt mycket sektorrotation. Ingen bransch gick bra ”hela tiden”. Inte dåligt heller för den delen. Nej då var jargongen att man skulle vara exponerad mot ”alla” branscher, fast i rätt regioner och länder. Nu har den pendeln svängt, och jag tror det kan hålla i sig. Dvs det är lättare att peka ut en bransch som har framtiden för sig, eller framtiden emot sig. Än det är att säga om USA ska gå bättre eller sämre än Frontier markets. Det känns också mer trovärdigt med en förvaltare som är expert på hälsovårdssektorn, än en som säger att han är expert på ”frontier markets”. Point being, jag väljer hellre skickliga sektorförvaltare, med globalt fokus, än jag väljer skickliga land/region förvaltare. Men jag har inga bevis, utan det är mer av en känsla. Känslan för 10 år sedan sa att det var fel, och det visade sig vara tvärtom! Då borde man gjort sektoranalysen, och kommit fram till att en bra IT-fond var något för byrålådan. Men tidens tand talade för Utvecklingsmarknader och IT-kraschen fanns kvar i minnet. Så det var mycket begärt att gemeneman skulle hamna rätt i den analysen……

Glad Påsk och hoppas ni får tur med vädret!