ISM, Trump och Löner

ISM kom precis in på 49,1 mot väntat 51,3 och fg 51,2. New order viker mot 47,2. Ration new order/inventory pekar på ännu lägre ism framöver. Svagt!

US Mfg Pmi kom in på 50,3 mot flash 49,9 och fg 50,4. Helt okej.

Philly, Empire och Chicago har märkligt nog inte pekat rätt. Ism och pmi är svaga.

My take är följande: Datan är inte bra, men den visar inte heller på någon signifikant försämring. Det är helt uppenbart att 1, handelskonflikten även påverkar den amerikanska industrin och att 2, omvärldens inbromsning påverkar usa.

Men i mina ögon så visar datan, än så länge, att landet växer med c2% i årstakt. Högst nån tiondel sämre. Det är inte recession, och jag har svårt att se att världen skulle hamna i en global recession så länge som Usa är så pass starkt. Det skulle i så fall vara första gången.

Men det är klart, ur ett börsperspektiv skulle jag gärna vilja se ett kraftigt uptick av Ism new order… där är vi inte ännu.

Jag är också lite orolig över det faktum att Mfg ISM leder non-mfg Ism. Den kommer på torsdag tror jag, och den är viktig då det är de amerikanska konsumenterna som håller usa, och världen, under sina armar. Får se om de orkar gasa mot bakgrund av de lägre räntorna… trots handelskonflikt. Jobbdatan på fredag är också viktig ur det här perspektivet. Glöm inte att över 70% av den amerikanska ekonomin bygger på privat konsumtion och över 80% av jobben ligger i tjänstesektorn. I’ll be back!

Rent börsmässigt borde dagens data få SPX att stänga sina gap. Huruvida vi ska fortsätta att konsolidera är mer osäkert, men det är klart att summerar rekordlåg CNY med den här ISM siffran, och med kniven på strupen så väljer jag brott ner ur intervallet. Det skulle i så fall peka mot majbotten för SPX.

————————

Jag tror Trumps plan är så här:

Inleda ett handelskrig för att få bättre villkor mot världen, och kina i synnerhet. Vi har alla varit lite veka där. Samtidigt får han in lite tull intäkter att sätta sprätt på. Fed blir lite knäsvaga och sänker räntan. Det stimulerar tillväxt 2020. Handelsbråket har gjort att sentimentsindikatorer har tappat och med dem surpriseindex. Detta har gjort att börsen tappat. Det känns dåligt! Många är pessimister. Vid nåt läge, gärna när många har tappat hoppet, så får han till ett avtal. Inköpschefer kommer då automatiskt svara positivt från låga nivåer. De kommer studsa kraftfullt och dra med sig surpriseindex och vinstrevideringar. Börsen börjar ralla och optimismen spirar. Detta samtidigt som hushåll och företag har mer över på kontot efter räntekostnader är dragna. Ekonomin accelererar vilket drar med sig jobbskapande. Trump kommer hyllas, inte minst av sig själv, som mannen som skapat detta (fixat både Fed och Kineser) åt såväl amerikaner som resten av världen. Han vinner valet om drygt ett år lekande lätt. ”It’s the economy stupid”

Jag kan ha fel… men det låter inte helt galet va?

————

Jag är ingen stor supporter av arbetslöshetsmåttet, då det går att trixa med. JAg gillar egentligen sysselsättningsgrad mycket bättre. Men nedan chart från investerardygnet.se visar att arbetslösheten över hela världen varit fallande senaste 5 åren. Detta är inget konstigt, vi har haft tillväxt, och tillväxt skapar jobb. Men det som är märkligt är att räntorna varit fallande. Varför är detta märkligt? Jo för att när det skapas jobb så blir arbetsmarknaden allt annat lika tajtare. Det tvingar fram större löneökningar. Företag kompenserar löneökningarna genom att höja priserna. Det leder till inflation. Stigande inflation leder till högre räntor. Dels för att centralbanker som har inflationsmål höjer räntan, och dels för att en rationell marknaden inte borde vilja äga en obligation vars ränta inte kompenserar för inflationen under obligationens löptid.

Men vi har alltså haft FALLANDE räntor, som alla vet, under den här perioden. Detta handlar ju ytterst om att inflationen inte tagit fart. Det i sin tur handlar om att lönerna inte tagit fart.

VI kan diskutera inflation, räntor och penningpolitik hur länge som helst. Men varje diskussion borde börja med, ”varför är löneinflationen så låg i världen, trots att vi har haft 10 år av stigande konjunktur och jobbskapande, och var kan man tänka sig att lönerna tar vägen kommande år?”. En bra diskussion kring detta, gör att nästa diskussion, oavsett vad och vilken sida man står på, blir så mycket intelligentare om man kan landa den här frågan. Omvänt, kan man inte svara på den här, så blir vilken diskussion som helst ganska ointelligent.

Jag har tidigare lyft fram ett antal strukturella faktorer som motverkat och motverkar löneinflation:

1, globalisering

2, digitalisering

3, demografi, dvs äldre högavlönade slutar och unga lågavlönade börjar i större utsträckning än tidigare

4, fackens avtagande roll

5, tjänstesektorns dominerande roll

6, att låg inflation leder låga löner. Dvs moment 22.

7, låg produktivitet motverkar höjda löner

8, strukturen på bolag har gått från pyramid till timglas, stora företag har mer pricing power över löner

9, låg tillväxt leder till låg nominell försäljningsökning, vilket motverkar utrymmet för företag att öka sina kostnader

10, gig ekonomi, visstidsanställning, har sällan lönepower

11, Trots 10 år av jobbskapande, så är sysselsättningsgraden lägre än den var 2007 i många länder.

12, många stater med hög statskuld klarar inte köra budgetunderskott (som de gjort historiskt), vilket motverkar tillväxt och sysselsättning och löner.

Det finns fler punkter. Alla punkter gäller inte i alla länder, och de slår igenom i varierande grad. Men NETTO har de haft och har inverkan.

Så berätta för mig var lönerna tar vägen kommande 5 åren…. och ge mig en beviskedja på varför, så kan vi diskutera vad som helst efter det ;-). Kan man inte svara på det, så kan man nästan inte svara på nåt annat heller.

Trevlig kväll

/Jonas

Om GaStan

Ga Stan bloggar här under rubriken "Kortsikt's blogg". GaStan är en medelålders gift man bosatt i Stockholm och verksam i finansbranschen.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till ISM, Trump och Löner

  1. Simon skriver:

    Hej Jonas, tack för ytterligare ett tankeväckande inlägg!

    När jag läser din argumentation/sammanställning ovan så undrar jag om inte detta är resultatet av en sänkning av den strukturella arbetslösheten. Digitaliseringen av rekryteringsverktyg har varit enorm under de senaste åren och det finns inte längre på kartan att ”inte hitta ett passande jobb” för den som har en eftergymnasial utbildning vare sig det är universitet eller YH. Det finns hundratals jobb att söka bara ett knapptryck bort vilket bör ha förbättrat matchningen på arbetsmarknaden.

    Tror du att det kan vara så att det inte är den cykliska arbetslösheten som krympt utan den strukturella, vilket i så fall bara ”sänker” phillipskurvan genom förbättrad matchning på arbetsmarknaden? (En helt separat fråga är missmatchen mellan svenska arbetsgivare och svenska arbetare när det gäller eftersökt kompetens, men den diskussionen är ganska omfattande även den.)

    Mvh,
    Simon

    • GaStan skriver:

      Jo jag tror du har super rätt.

      Det är också därför arbetslösheten generellt sett måste ner på ännu lägre nivåer än de vi sett historiskt för att tvinga fram, ur ett historiskt perspektiv, lika hög löneinflation.

      Jag anser också att cykeln är missuppfattad. Många tror vi är på toppen av konjunkturen, men faktum är att sysselsättningsgraden på många håll är förhållandevis låg. Dessutom har den årliga tillväxten, både ur nominella som reala termer, varit låg senaste 10 åren om man jämför med tidigare konjunkturuppgångar.

      Många blandar ihop utveckligen av asset inflation med var vi är i konjunkturen, men faktum kvarstår, börsen har följt vinsterna, och vinsterna har inte primärt kommit ur top line tillväxt utan låg löneutveckling, svag cap ex, kostnadsbesparingar relaterade till globalisering och digitalisering, låga räntekostnader och låg skatt.

      Cykeln har varit lång, men relativt klen. I den miljön frodas inte löner, och därmed inte inflation och räntor.

      Tack för input

  2. Kman skriver:

    Det är mycket…. Men jag tänker på en bok ”The age of oversupply” by Daniel Alpert.

  3. David skriver:

    Hej Jonas,

    Ser du någon risk för deflation och att detta skulle kunna leda oss in i en recession?

    • GaStan skriver:

      Deflation är ett problem. Oftast uppstår det i sämre tider för att företag vill försvara sin försäljningsvolym. Men det kan också ske under hyggliga tider om företag tror sig bli kompenserad med högre volym än prisnedjusteringen.

      Lås säga att räntan stiger kraftigt, och därmed räntekostnaderna. Då blir det mindre över till konsumtion. Företagen kan inte höja priserna, för då sjunker försäljningen ännu mer. Alltså sänker man priserna. Deflation. Men trots allt sjunker försäljningen och man lär inte nyanställa, snarare permitera. Ökad arbetslöshet, mindre köpkraft, lägre tillväxt, recession….

      Så deflation är snarare ett symptom av recession än tvärtom. Recession är ett symptom av stigande räntor. Men stigande räntor är ett symptom av god tillväxt och tajt arbetsmarknad med stigande löner. Alltså goda tider…

      Trösten är att recession och deflation leder till sänkta räntor, som gör att vi tar oss ur recession..

      Så deflation är jag inte så rädd för…

      Låga prisökningar som nu, till följd av digitalisering och globalisering… är deflatoriskt, men inte deflation. Det är nåt bra, och de två begreppen ska inte förväxlas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.