Mot bakgrund av att man tror att krisen med Grekland ska lösa sig. Om den gör det så tror jag 1,538 i torsdags var botten. Om det inte var det så finns det risk för en körare till. De amerikanska räntorna håller sig på mattan, och det mina vänner är det slutgiltiga beskedet att trenden är intakt ett tag till.

Vad beträffar Grekland så är jag rädd att en ”lösning” inte är den lösning vi kanske hoppas på och som vi varit vana vid. När man lanserade program 1 och 2, då var man ju överrens om villkoren och således kunde programmet löpa på under väldigt lång tid. Programmet täckte alla skulderna vilket gav kapitalmarknaderna lugn och ro. Det ger också konfidens åt företag och hushåll som utmynnar i bättre tillväxt. Eftersom Grekerna och Trojkan står så långt ifrån varandra idag vad det gäller villkoren för ett nytt program, så är alltså inte ett nytt långsiktigt omfattande program särskilt troligt. Den enda punkten man egentligen är överrens om är att ingen vill se landet defaulta. Det är åtminstone vad man säger. Detta resulterar i kortsiktiga lösningar som alltid är av win-loose karaktär, och inte ett nytt tredje program. En lösning närmaste veckan kanske sträcker sig 2-3 månader framåt i tiden som högst. Under de månaderna måste man bråka om villkoren för nästa 2-3 månaders period av skulder som måste rullar över…. and so it goes.

Det finns två problem med detta. Det första är att ”farsen” inte är över även om det kommer en lösning i veckan… utan hela hösten kommer präglas av fortsatta skulddiskussioner. Detta är både negativt och tröttsamt för marknaden. Det gör att ingen vill ta risk eller investera. Den andra aspekten är att den grekiska ekonomin blir lidande, då ingen känner nåt förtroende för framtiden. Om ekonomin är svag, så blir även skatteintäkterna därefter. Ska man ovanpå detta lyckas med ett primärt budgetöverskott, då måste besparingarna bli ännu tuffare. Detta påverkar i sin tur tillväxten negativt. Motsatsen hade vi för snart ett år sedan. Då var inte Syriza på kartan. Då kom datan in starkt, vi hade tillväxt, fina budgetöverskott och arbetslösheten började vända ner. Man kände lite optimism kring framtiden. Finansmarknaden uppskattade detta och Grekland var flera gånger ute och finansierade sig genom att sälja statspapper på privatmarknaden. Man sålde ex 10 åringar på 4,5%. Ok, det var inte i nivå med Tyskland, men det fanns köpare, och man gick i rätt riktning. Problemet var att man gick i rätt riktning, FAST FRÅN EN LÅG NIVÅ. Folk på gatan känner inte riktning, de känner NIVÅ. Det är därför ingen är orolig i en högkonjunktur, trots att det börjar plana ut, eller till och med vänder ner. Nivån gör folk trygga. I Grekland för ett år sedan var det tvärtom. Nivån var för låg. De fattade inte vad regeringen snackade om när de sa att det vänt. De tyckte regeringen var dum i huvudet, så de slängde ut dem genom att rösta in Syriza…. the rest is history!

Det bästa hade varit, om vi nu utgår från att ingen av parterna vill att Grekland ska defaulta, är att de ger efter båda två och hittar en lösning som spänner åtminstone ett år framöver, eller helst mer. Det hade förmodligen varit det bästa för grekisk ekonomi, vilket även är det bästa för en långivare, givet att han inte vill att låntagaren ska lämna euron. Nuvarande situation gynnar inte någon.

DB har en modell som försöker plotta fitted value för SP500 PE-tal. Den visar att vi idag är ganska average ur ett historiskt perspektiv. Problemet med average, är att börsen hatar average. Average är något man bara passerat på vägen upp eller på vägen ner. Det i sin tur går att förklara med logiken bakom greed and fear.

Rent strategiskt har jag alltid hävdat att jag vägrar köpa aktier om jag inte ser 15-20% uppsida. Annars blir man liksom inte kompenserad för risken. Men jag vet också att en dyr börs oftast blir dyrare. Därför måste man göra den tekniska och taktiska analysen också,,, och fästa lika stor vikt vid den.

Min tes är ju att de senaste 1,5 årens börsuppgång är helt räntedriven. En normalisering av räntan kommer ge en normalsiering av multiplarna. Under den här korrektionen så kommer inte vinstrevideringar kunna kompensera för de fallande multiplarna varpå sättningen blir kraftig. Men när den är avklarad ska man vara med igen, för då börjar för den blåa kurvan i chartet nedan mot den över standaravvikelsen. Den vill man vara med på. Om vi toppar ur vid +1standardavvikelsen, eller vi ska testa nivåerna från -00 vet jag inte. Ingen annan heller. Men det är en resa du vill vara med på!

I veckan har vi IFO från Tyskland, samt US PMI, Michigan och Core PCE från USA.

Stay tuned!