OMX har inte lyckats stänga under 1550 stödet. Det är starkt. Nästa område om vi bryter är 1500 +/- 10 punkter.

På makrofronten är det ganska lugnt. Inflation från USA och Sverige. New York FED senare i veckan. US Retail sales tar pulsen på hur svår rådande soft patch är. Men det är en laggande indikator så jag tar den med ro. Massor med kinesisk data trillar in, men givet PMIs och handelskonflikten så väntar man sig att den är lite halvdassig. Det enda som är intressant är hur Kina mår om ett halvår när stimulanser kickar in och vi har ett handelsavtal på plats.

Lite kuriosa. Förra veckan var 10års jubileum på Bullmarknaden som startade den 9 mars 2009. Sedan dess har SPX med återinvesterade utdelningar gått upp med 401% eller 17,5% om året. Not bad. Sett till historiska 10-års perioder så rankas den i 94% percentilen enligt Goldman. Så om ni känner er som experter på börsen och att det är lätt att tjäna pengar. DET ÄR INTE SÅ KONSTIGT. Vidare går det att konstatera att 19% av avkastningen kommer från multipelexpansion, och resten vinsttillväxt och utdelning. Det är ju trevligt att avkastningen kommer ur vinsttillväxt (och inte värderingsbubblor), men som jag konstaterat många gånger tidigare så har vinsttillväxten i sin tur inte kommit så mycket av försäljningstillväxt (då den lirat med nominell BNP tillväxt som varit ganska låg under 10-års perioden jämfört med historiska konjunkturuppgångar), utan marginalförbättringar, dvs låg löneutveckling, låga räntekostnader, låga skatter, låga avskrivningar (återhållsamma investeringar) och sist men inte minst goda bruttomarginaler (dvs Kina/Asien i kombination med globalisering gör att insatsvaror/COGS inte har dragit iväg). Men den stora pucken är nog ändå löner och räntekostnader. Så tacka den ensamstående dubbelarbetande mamman i USA och de Asiatiska fabriksjobbarna för den starka utvecklingen av din portfölj 😉

Svenska börsen, mätt som SIXPRX, dvs med återinvesterade utdelningar har samtidigt utvecklats med 270% eller 14% om året. Vi har inte uppvisat lika hög vinsttillväxt är den krassa sanningen. Avsaknad av Amerikanska hälsovårds- och IT aktier. Hög andel av Telia, HM och Banker en annan.  Svenska småbolag, ink fastigheter har gått bättre. Men så har även Amerikanska. Men jag tycker ändå det sätter fingret på myten att Svenska börsen ALLTID är överlägsen andra marknader. Den kan vara det. Men den är inte det per automatik.

Kuriosa…. har hört från flera håll att Europeiska fonder ligger med osedvanligt stora positioner i likvida medel (typ i nivå med 2011… Fukushima och Eurokris). Medan Amerikanska fonder ligger faktiskt tvärtom! Det innebär två saker

1, I USA kan man nästan tala om pain trade, och där är mycket taget. I Europa har det inte varit någon pain trade alls. Om det blir det framöver beror på….

2, om aktörerna börjar tro på handelsavtal, PMIs pick up och allmän recovery.

OMX korrelerar både kursmässigt och värderingsmässigt med Europa. USA sätter riktningen såklart… men hur bra eller dålig en svensk börsplacering blir handlar väldigt mycket om Europa.

Löneinflation leder inte till högre räntor och räntekostnader?

Jag har ju hävdat att stigande löner är största hotet mot börs och konjunktur. Logiken är att stigande löner leder till stigande priser (för att företagen höjer priserna för att kompensera för ökade lönekostnader). Stigande inflation leder till stigande räntor, som leder till stigande räntekostnader, som äter upp löneökningarna, varpå hushållen inte kan öka konsumtionen trots högre lön. Företagen höjer priserna men säljer väsentligt mindre. Samtidigt får de högre löne- och räntekostnader, varpå vinsterna faller. De lägre Vinsterna i sin tur diskonteras till en högre ränta än tidigare, och är således mindre värda. Lägre aktiekurser, lägre börs. Snöboll… Recession

Jag hade en diskussion med en god vän i helgen som även är flitig läsare av bloggen. Han lyfte fram risken att jag har fel.

Han sa att han INTE trodde att lönetakten kommer att gå ner, men att det INTE resulterar i vare sig högre inflation, core PCE, eller räntor. JAg tror ju på lägre löner, och att det finns en stark koppling mellan löner och räntor. Dubbelfel av mig här alltså!

Logiken är följande. Företagen lönekostnader stiger. Men pga tuff konkurren, globalisering, soft patch etc kan de inte höja priserna för att kompensera. Eftersom inte priserna ökar, så ökar inte inflationen, och därmed behöver inte FED höja räntan. Därmed ökar inte räntekostnaderna. Alltså kan jänkarna konsumera sin löneökning fullt ut, till samma priser som tidigare. Alltså får företagen främst en volymökning. Som leder till en bruttovinstökning, som till stor del kompenserar för löneökningarna, och som inte gör att vinsten på sista raden inte krymper, trots att vinstmarginalen krymper. Att räntorna inte stiger och vinsterna finns kvar får såklart en avgörande skillnad på outcome enligt mitt scenario där högre räntor (räntekostnader) och lägre vinster är själva grogrunden till recession.

Jag tycker resonemanget är intressant men jag köper det inte fullt ut. Mitt base case att de senaste tre lönemätningarna över 3% framförallt är en funktion av ett ytterst starkt 2018, men att soft patch under 1H19 kommer att få dem att svalna. Åtminstone kring 3% vilket är förenligt med core PCE om 2% (om nu kopplingen finns kvar :-)). Jag tänker att ett företag accepterar inte höja löner utan att kunna höja priserna. Då får någon gå hem, och det brukar ta död på de flesta löneförhandlingarna. Alternativt lyckas de höja priserna.

Hursomhelst, Både mitt case, och min väns, är ju faktiskt ganska konjunktur och börsvänligt…. fortsatt höga löner men ingen inflation, eller sjunkande löner och ingen inflation. Vi får helt enkelt fortsätta hålla ögonen på löner, inflation och räntor framöver…. precis som vanligt!!

Trevlig vecka!